Efterdyningar

Efter en rent helvetiskt underbar söndag ligger jag nu och dör i sängen. Halsen svider, febern gör mig klen och trots att jag har sovit 11 timmar i sträck är jag tröttare än någonsin.

Ägnat dagen åt att dricka te och göra en lista med klassisk musik till spotify. Blev lite ledsen när jag insåg att det var Tchaikovsky som gjort musiken till Törnrosa. Här har man gått och missat en underbar vals bara för att man varit för obildad.

Eftersom mitt huvud fortfarande värker inkluderar min lista mest vacker piano och violinmusik. Var dock tvungen att se till att Nattens Drottnings aria fanns med på listan men kunde inte förmå mig att lyssna en endaste sekund.

Nej nu måste jag vila en smula. Tänkte egentligen berätta om gårdagen men det får vänta till dess att jag mår bättre. Nu lyssnar jag på Hymne des fraternisés och den passar bra när man ska somna.

Puss

Hur ska jag någonsinn kunna flytta hemifrån?

Vi har ju världens finaste hus, på världens finaste plats. Guldkusten for life!

Alla har vi våra brister.

Om det är någonting jag är dålig på så är det att fylla i blenketter och dylikt. Hur man nu kan vara dålig på det? Och när man får sådana här blanketter finns det bara en saka att göra: ”Mamma, kan du hjälpa mig?”

Suddig bild, ursäkta.

 En annas sak jag inte heller behärskar är dörrar. Under de nio år jag gick på höörs musikskola lärde jag mig aldrig åt vilket håll man skulle öppna dörren. Hur sjukt låter inte det? Lära sig långa recept utantill, spika prov, rita en hel kollektion barnkläder, förklara matematiska problem för yngre elever, sträckläsa tegelstenar till böcker och lära mig alla repliker utan och innan, sånt kan jag. Men när det kommer till att öppna dörrar är jag totalt värdelös.

Och nej, jag har inte någon cpskada, jag är inte handigkappad och jag har inte ett IQ på 40, jag har bara vissa udda brister.

UNIK SOM EN SPIK◊

Resefeber.

Om drygt två veckor åker jag till Bolonga så tänkte tagga till med fotografier från förra gången jag var i Italien. Då var jag i Rom med familjen, tror det var två år sedan. Hittade dock inte bilderna, antagligen ligger de på den stationära datorn. Så jag kollade igenom bliderna från förra årets sommarsemester i Charmonie, Tolo och Aten. I Frankrike var jag barnvakt åt mina kusiners barn och sen följde jag med familjen till Grekland.

Den otroligt vackra byn Charmonie. Mycket mer tilltalande på sommaren än vintern, även om skidåkningen är fantastisk.

Några timmars klättring stod på det dagliga schemat i Frankrike.

Hundra meter från bergsväggen hängde jag med barnen, när jag inte själv klättrade förståss. Här rotar Tompa och Tyra igenom min väska. Sötare barn finns inte, men ser man Toms hockyfrilla?

Brorsan i Tolo, Grekland. Det här är hans seriösa sura-foto-minen. Lägg märke till den vackra båten.

Småbåtar i kvällsljus. Finaste lilla ön.

Phanteon, högst upp på en kulle i Aten. Man känner historiens vingslag, som mamma alltid säger.

 Epidavros Theater. Magnifik! och visst hörde man vad de sa även om man satt på platserna högst upp (inte med på bilden). Som blivande ingenjör kan man inte låta bli att förundras över hur genomtänkt arkitekturen va.

Bilder är jobbigt att lägga upp. Så tack för idag.

Nu väntar storstädning och jobbiga mail. Jag säger som cobojsarna, Yeee ha!

Louis Vuitton och modeoraklet.

Alla seriösa modebloggare bloggar om vårmodet eller tom nästa säsongs höstmode. Är det bara jag som tycker det är löjligt? Självklart måste modeskaparna ligga steget före, och det är klart man är nyfiken på vad de sysslar med men är det inte lite sorgligt att längta och spekulera i nästa års trender? Modebloggarna lever verkligen inte i nuet.
 De lever i framtiden. Å andra sidan är de först med det allra senaste, det som vi stackars lantisar går igång på när det redan lämnat Paris, Milanos och New Yorks catwalks för flera månader sedan.

Nåja, så här vill jag se ut i höst. Jag låter Louis Vuitton sätta ribban, tack för det vackraste i designvärlden sen Sofia Coppolas Dior Miss Cherie reklam.

I höst kommer jag kopiera frisyrerna och make upen rakt av, höga korkskruvslockade hästsvansar och skimrande hy med vackert skulpterad rouge. Äntligen något man faktiskt klarar av att härma. Bara att locka håret med platttången och pudra på lite i.d bare minerals.

Har en kännsla av att det kommer bli lite svårare med kläderna. Helt fantastiska klänningar, särskilt den grå- och rosafärgade på sista bilden och den djupt urringade beiga chiffongklänningen med svart spets på första bilden. Urringningarna var för övrigt riktigt spektakulära, jag är mycket förtjust. Och jag älskar de breda svarta axelbanden som är ett genomgående tema. Även väskorna var riktigt snygga. Har ju min vansinnigt snygga Mulberry men är sugen de grå väskorna. Älskar att de inte är påsiga, utan har sidor som i form av husgavlar (kvadrater med trianglar över. Gillar strikta, stela väskor och hade allra helst sett mig själv med en Hermés Birkin över armen med det är en väldigt ouppnålig drömm.
Au revoir♦

Pirats on maskin 2010!

På bara några få dagar har det hänt ungefär en miljon saker. Det tåls att tänka på, eller i varje fall imponeras av.

För det första har jag träffat Hanna igen, efter tre månaders frånvaro. Galet är bara förnamnet! Dock har vi inte lyckats pricka in någon träff tillsammans jag, hanna och lotta, men imorgon träffas vi. Vi tre tillsmammans är som en orkan som fått spel och kräks samtidigt som den virvlar baklänges och sliter med sig allt som kommer i dess väg.

För det andra har nollningen börjat. GO PIRATS! Fucking awesome nollor har vi. Trots att jag ändast träffat dem två ggr än, välkomstpub igår och phaddermys dagen innan, känns det att dem verkligen är taggade! Igår var ballt,  det skålades, sjöngs dryckesvisor och sektionssånger, dracks öl och även några shots slank ner. Sen bar det av till maskinhuset där vi dansade och flängde runt. Hann även med ett litet besök på någons studentrum på Sparta innan jag begav mig hemmåt..

Ja nollningen är inte som något annat! Trots regler som nollefrid och ingen alkoholhets är det de vildaste någonsin. Möjligtvis med undantag av sambajägers och någon smte-fest. (Som Hannas piratfest. En hand på varje killes rygg, kyssar och dem märker inte ens varandra. Dessutom två av favoriterna.) Men nollningen. Nästa riktiga event blir troligtvis nationsutgång på fredag, annars phaddermiddagen och sedan nollesöndagen. Men självklart ska vi in till Lund och hänga med våra små barn redan imorn. Phadderkärlek? För ganska söta är dem, och ruskigt trevliga.

För övrigt har jag fortsatt maila med Oscar. Det är otroligt tillfredställande att prata med honom och jag börjar sakna honom på allvar. Men flickvänn har han skaffat sig där nere. Sånt gillas vell inte riktigt. Dock inte mycket att göra åt. Nu ska det lyssnas på Janis Joplin.

Piece of my heart. x0x0.

Det kostar att vara på topp.

Bara 2 dagar kvar till tentan! Döda mig, döda mig, döda mig..

En positiv sak med att plugga är att man hinner se mycket film, okej,  inte SE film kanske, men höra. Jag har alltså ”lyssnat” mig igenom hela Pip Larssons serien, Bbc:s nyproduktion av Emma, filmerna Valentine´s day och A Guy Thing samt ett okänt antal avsnitt av Survive this, Beverly hills och Miss Marple.

Jag kan verkligen inte plugga utan att ha någonting att lyssna på. Måste erkänna att jag kikar upp emellanåt också, särskilt om det är någonting jag inte sett tidigare. Som tur är är jag rätt förståndig och väljer att se på saker jag kan så gott som utantill. Så jag inte ska frestas att kolla upp.

Idag väntar en spännande dag. Vaknade vid halv 8, tack pappa, och fick i mig lite frukost. Det sista jordgubbsteet. Suck, hur tusan ska det gå att plugga utan te? Dricker i genomsnitt 5 koppar om dagen, minst. Kanske åker jag int till lund och pluggar några timmar. Eftersom mamma och pappa är i Karlskrona har jag fått pengar till mat. Alltså kan jag med gott samvete sätta mig på ett fik och beställa en ohyggligt dyr kaka och några koppar te. Men ärligt talat, vad är grejen med att ta 20 kr för en kopp te? Vatten med smak. Inte ens 10 kr är rimligt men jag hade ändå varit nöjd om jag fick betala det. Eftersom påtår brukar kosta en 5:a tvingar jag migsjälv alltid att dricka tre koppar, för då känns det lite mer prisvärt. Det kostar att vara på topp. Och nej, jag saknar fullständigt ekonomiskt tänkande.

Faktum är att lund låter ganska lockande, jag skulle vilja ha ett nytt nagellack. jag BEHÖVER faktiskt ett nytt nagellack. Dels för att nästan alla mina lack torkat, dels för att jag är sugen på en ny höstfärg. Och det hade inte suttit fel med en snygg tröja heller. Nu när man fått lite guldpengar.

Men matten är ju viktigast, så nu återvänder jag till den. Ciao!

Tävlingsdags!

Ibland lönar det sig verkligen att läsa alla dessa bloggar, som idag då Josephine Keller lottar ut en välfylld goodiebag! Josephine driver en av de bloggar jag läser dagligen och varje dag lägger hon upp en ”DAGENS VILL HA”. Eftersom de ofta är dyra saker får man nöja sig med att sitta och dregla över dem på datorn.. Kanske någon av dem dyker upp i hennes goodiebag?
Här tävlar du:  http://josephinekeller.se/

Josephine. Moderat, skönhetsjunkie, mattestuderande. Känns det igen?

Mina fina.

De bästa jag vet♥

Jag och min andra halva i Frankrike. Bebbe och Becki for life.

Emelie, jag, Gunilla. För vad hade världen varit utan badkarsfyllor?♥

De tre musketörerna, alias Hanna, Lotta, jag. Man måste gilla, går inte att låta bli!

Erika och jag, på min 18-årsdag. Det kommer att bli så otroligt tomt när du flyttar!

Anja, jag, Hanna (Linnea fotar). Sommardag med flickorna, det bästa av allt.

Älska, älska, älska flickkärlek. Pojkkärlek är också fint, men flickkärlek är något speciellt. Jag vill gifta mig med er, bli gammal med er och leva hela mitt liv med er. Mig slipper ni inte i första taget♦

I love you

Föredetta pojkvänner och halvt handigkappade dagar.

Ibland händer saker som man verkligen inte väntar sig. Som igår. När jag vaknade upptäckte jag ett sms, ”hej” från ett okänt nummer. Jag valde det självklara svaret ”hej, vem är du?” Sedan gick jag ner för att käka frukost. När jag kom upp efter en timme (hallå, det ska ta lång tid. Det är mysigt att läsa tidningen och prata med mamma.) hade jag fått svaret ”Whoever you want me to be”. Det är min absoluta favorit line från the oc. På en sekund
förvandlades likgiltighet till explosiv förväntan. Jag gick igenom huvudet på alla killar (kom igen, klart det var en kille) som jag visste sett oc. Sen fick jag ännu ett sms där det stod att det var en föredetta pojkvänn. Grejen är att jag bytade nr för bara några månader sedan och vi hade inte hörts på ca ett år. Alltså måste han på något sätt ansträngt sig för att få tag i nummret och dessutom tänkt på mig. Snacka om förvånad, där var hela min dag rubbad. Jag vet att jag är extremt ynklig som blir till mig för sådana småsaker med sån är jag.
Så när dagen redan bestod av tankar på föredetta pojkvänner fick jag för mig att jag skulle kontakta min senaste. Sagt och gjort, jag skickade iväg ett mail, halv tre på natten. Hur läsligt det var har jag ingen aning om men jag skrev i varje fall ner mina nattankar och skickade iväg dem till australien.
Undrar om han svarar♣