Två galor, två världar

Här ligger man och ser på idrottsgalan, varför? Jo, för att man inte orkar resa sig från soffan. Är det bra? Nej, idrottare hör inte hemma på galor. Galor ska svämma över av glamour, inte rödkindade hurtbullar med kroppar lika fyrkantiga som svampbobs. Männen dominerar och de få klänningar man ser gnistrar inte. Och frisyrerna är inte ett dugg komplicerade. Igår var det i alla fall Golden Globes, en mycket glittrigare Hollywoodgala där man delar ut pris för bästa filmer och tv-serier. Som ni förstår är det min favoritgala. I musikgalor vinner ändå bara snorkiga hitliste-donnor och dödstråkiga hip hop-snubbar. Här är de, enligt mig, snyggaste outfitsen:

Världens vackraste kvinna, Christina Hendricks, från Mad Men

Scarlett Johansson i (Kronprinsess-inspirerad) glimmrande tyll

Angelina Jolie i magisk jadegrönt. Den sitter som en smäck!

Catherine Zeta Jones, tror detta var min favorit. Skogsgrön, draperad med ett tungt fall. Jag skulle vilja ha på mig denna och gummistövlar när jag gick ut i skogen och plockade vitsippor. Det hade varit vackert.

January Jones, inte helt lyckad skärning enligt mig men hon är alltid fin som en pralin.

Även denna klänning tillhör mina absoluta favoriter, kanske den finaste av alla i sin enkelhet och godisrosa färg. Här på Claire Danes.

Inget svart på min topplista, men en vacker mörkbrun gnistrande pepperkaks-prinsessdröm.

Och en leende pojke, Chris Colfer från Glee. Sötnos!

Och slutligen ögongodiset Mark Salling, skulle jag fått välja mellan alla klänningarna och honom hade jag nog valt honom. Och klänningarna.

Bilder lånade från:
Ebbas blogg och Veckorevyn

MADforMEN

Rensar bland mina smycken och småsaker med mamma som smakråd. För att retas har jag satt på en spotifylista med sommarlåtar. Just nu lyssnar vi oss igenom Bailando. En personlig favorit.

Lite senare: Slängt ca 20 st olika sladdar. Ingen aning om vart de någon gång varit avsedda för. Kan vara allt från video till mobiler med antenn eller från cd-spelare till miniatyrlampor. Kort och gått, de åkte ut allihop. Känner mig mycket lycklig som bara använder apple-prudukter och därför bara behöver spara de vita sladdarna. Det förenklar saker betydligt!

Förutom en elektroniklåda har jag nu även smyckena samlade i fina askar och påsar. Och maskeradsmyckena ligger uppdeladde i små lådor. Även tygblommerna (som jag hade betydligt fler av än vad jag trodde) har fått ett eget tillhåll i en gammal mobilask. Jag gillar att ha ordning, i varje fall några dagar. Tyvärr upptäckte jag också att jag slarvat bort massa örhängen, och verkligen BARA de finaste. De i hamrat silver jag fått av mormor. TRE olika par. Så nu står man här med tre olika hamrade silverörhängen och är smått vansinnig.

Bjussar på en bild.

Som såklart är felvänd.. MADforMEN står det i alla fall och det är en liten finurlighet jag kom på efter min Mad Men hysteri och består av åtta olika outfits inspirerade serien. Så här ser loggan ut. Spegel-fucking-vänd.

test

blir det lika smått?

Sex on legs

Emanuel från Paradise Hotel/blicken som får en att bubbla som sockerdricka

Den som säger nej till denna kropp…

Skräpkonst

Idag skulle jag testa alla funktioner på min nya mac och roligast var helt klart Photo Booth! Trots att jag var nyvaken, oduschad och allmänt skräpig fick jag till rätt roliga bilder. Notera denna, där sänglampan ser ut som en gloria ovanför mitt huvud. Är jag inte vansinnigt fyndig?

Nytt år, nya smällkarameller

Första dagen på det nya året, men trots det, lika dan som alla andra. Här ligger jag framför Miss Marple och den enda skillnaden är att jag bloggar från en ny dator. En älskad följeslagare och kamrat, min nya dator. Härmed döper jag henne till Elsa. Elsa Elisabeth alias Macbook pro.

Nej, kära ni. Jag har varit borta från bloggvärlden allt för länge. En paus på fyra månader eftersom livet gått ovanligt snabbt. Allt tack vare en språkresa till Bologna.

Men i år ska jag försöka göra tvärt om, jag ska inte blogga de kvällar jag är uttråkad utan de dagar det händer extra intressanta saker. Jag ska dela med mig av alla detaljer, alla smällar, alla kraschar och alla intriger. Och jag ska bli bättre på bilder, det ska jag!

Nu är det bäst jag lyder mitt eget råd och stänger av datorn, så mycket uttråkad nyårsångest och trötthet som det finns i denna kroppen♣

Säsong fyra, GOSSIP GIRL

Åh vad jag ser fram emot fjärde säsongen av Gossip Girl. Vilka kläder, vilka intriger, vilken Chuck Bass. Trailern säger allt.

Jag måste snart komma över dig Chuck Bass. Du finns trots allt inte på riktigt. Men det är svårt, särskilt när du är allt jag någonsin drömmt om och mer därtill. Enligt mig är du definitionen av manlighet och sexighet.

Tre x Flickigt

Eftersom jag är en relativt flitig läsare ska jag dela med mig av mina tre senaste lästa böcker.

I helgen började jag läst Elsas mode av Sofie Fahrman. Jag gick in med en rätt negativ inställning, vilket var fullständigt obefogat. Vilken härlig chicklitt! Helt klart en av sommarens favoritromaner! Jag erkänner att jag hade vissa tvivel när jag slog upp första sidan och jag kastades in i märkeshysterin. Men ju mer man läser ju bättre blir boken, den är verkligen en riktig bladvändare. Att Sofie har hämtat mer än lovligt med information från sitt eget liv är självklart och det är just de som skiljer Elsas mode från andra böcker i sin genre. Hjältinnan, Elsa är en klumpig lantortsbo som lockas av det ljuva livet och gör misstag efter misstag när hon försöker passa in. Det är härligt med en mänsklig tjej till skillnad från gudinnorna i Gossip girl. Samtidigt är det skönt att hon inte är så extrem som Becky Bloomwood från Shopaholic-serien, som är på gränsen till för otursförföljd och obetänksamm. Hela storyn i Elsas mode känns faktiskt riktigt trovärdig fast den är en försvenskad version av Djävulen bär Prada.

Jag har även fått tag på Marian Keyes roman En oväntad semester som jag redan läst flera gånger. Älskar Marian Keyes men tycker att hennes första romaner som denna, Vattenmelonen, Sista chansen, När Lucy Sullivan skulle gifta sig och Sushi för nybörjare är bäst. Hennes senaste böcker är också bra, men inte som dessa.

En oväntad semester kan vara hennes absolut bästa bok och handlar om Rachel som skrivs in på rehab efter en överdos. Man får följa henne mot en drogfri tillvaro på ett otroligt lättsamt och känslosamt sätt samtidigt som man får tillbakablickar från hennes tid som knarkare. Jag som älskar drogrelaterade utflippningar är bara så kär i denna boken. Marian är en mästare på att skildra missbruk, allvarliga sjukdommar och andra tragiska öden. Hennes böcker är inte det minsta misströstande eller tunga och man bara ÄLSKAR hennes huvudpersoner.

Den tredje boken jag bara måste berätta om är Colleen Mcculloughs Miss Mary Bennets Bekännelser, en fristående ”fortsättning” på Stolthet och fördom vilken jag betraktar som min biblel. Denna bok är inte bara fruktansvärd, den förstör dessutom all magi runt Jane Austens mästerverk. Mr Darcy skilldras som en elak och föga tilldragande man, vilket ensamt gör denna boken förkastlig. jag vet att många inte håller med mig men man ändrar inte på tvåhundra år gammal litteratur, det gör man bara inte!

Elvira Madigan och önsketrädet

Mozarts Pianokonsert nr 21 i c-dur är helt fantastiskt. Men stackars Elvira, hennes levnadshistoria påminner om Marie Antoinettes. Sluten är i varje fall lika sorgliga. Men jag romantiserar säkert för mycket. I mina fantasier är de båda helt fantastiska människor.

Nu sitter jag och njuter framför mitt önsketräd. Det är en liten vitmålad gren med små färgsprakande kulor, fastgjuten i betong.

Très chic!

Man spelar musik för önsketrädet och sen är det bara att önska. Men man måste verkligen konsentrera sig om man vill att önskningen ska slå in, och musiken måste vara vald med största omsorg. Musiken måste passa önskningen. Min musik passar utormordentligt♣

Queen of the night.

Jag vill hemskt gärna gå på ballet.
När jag var sexton år ville jag gå på musikal, helst Grease.
När jag var sjutton år ville jag gå på teater, helst en Midsomarnattsdröm.
När jag var arton år ville jag gå på opera, helst Trollflöjten.

Nu är jag nitton år och vill så förtvivlat gärna gå på balett. Nötknäpparen eller Svansjön. Om jag vågar. En dag när min mamma var liten och mormor inte var hemma tjatade hon på morfar tills han gav med sig och sa att hon fick se Svansjön som gick på tv. Mamma har aldrig gråtit så mycket som då, säger hon i varje fall.

Men balett verkar iaf väldigt svårt, väldigt rysskt och väldigt vackert. Och musiken är underbar. Men eftersom ingen någonsin tagit med mig på vare sig musikal, teater eller opera får jag nog vänta med baletten också. Till dess jag kan köpa min egen biljett och hittar någon att dela upplevelsen med.

Trolflöjten ska jag se i år. Gör jag inte det kan jag lika gärna sluta finnas.