If there’s a prize for rotten judgement, I guess I’ve already won that

I thought my heart had learned its lesson
It feels so good when you start out
My head is screaming get a grip, girl
Unless you’re dying to cry your heart out

Rebecka, nu sitter du här igen, klockan halv 5 på natten. Citerar Disney-låtar och ler dumt för dig själv? Varför? Svar: För att jag är hemskt, hemskt lycklig. Tor, du får skratta hur mycket du vill. Jag sitter och lyssnar på Julie Londons Fly me to the moon, äter choklad och har fjärilar i magen. Jag vet att det är riktigt dumt av mig att känna såhär när jag vet att allt är ett spel och att det kommer att sluta vidrigt, men jag väljer att bortse från de tankarna just nu.

Vuxenvarning, är det av en händelse någon vuxen som läser min blogg får jag vänligt men bestämt be dig sluta läsa nu. För här kommer the limited edition, the real stuff.

Jag har precis haft en av de bästa kvällarna i mitt liv. En av de 50 bästa. Och då har jag ändå levt i mer än 7ooo dagar. Jag och Hannah lagade som vanligt mat hemma hos henne, thai idag! Vid halv tio kom Anastasia och Julia över och vi delade två flaskor vin. Sen fortsatte vi till Lord Lister där vi spanade in en öltävling lite snabbt, blev bjudna på drinkar av Mark och efter ett tag kom Lance, Sebastian och Rafael. Snacka skit, dricka Spritz, dansa och kyssas är utan tvekan det roligaste att göra på måndagskvällar. Och Linnea, jag är inte alls trött på spelet, jag är upp över öronen förtjust i det. Finns det något bättre än när en kille tar ens ansikte i sina händer och kysser en medan ens kompisar står bredvid och skriker? Eller att bli upptryckt mot en stenmur, bli sedd i ögonen och sen bli kysst. Eller som att få en arm kring sig som man försöker putta bort ända till dess att man inser att det inte är lönt eftersom man är så mycket svagare, och blir sådär fjantigt nöjd och låter den liga kvar.

Jag låter förälskad. Det är jag inte. Jag orkar bara inte vara försiktig med vad jag skriver. Jag tänker inte sluta vara ärlig bara för att folk faktiskt läser min blogg nu.

Hanna, vi måste snacka. Det är skogspromenad-varning på denna kvällen. Jag måste få prata med dig. Jag är ungefär lika lost som Anja är i Höör. (Mycket roligare än att säga ”som en turist utan karta” eller något lika fånigt.) Man skulle kunna säga att jag sålt min själ till jäveln. Det är en formulering som samtliga av mina tjejkompisar här skulle intyga, jag väntar bara på att få höra dig säga samma sak.

Time to pretend,
here is no Seth Cohen
Uppgiven men upått,
och tankar på ketchup
mitt i.
Det är en hårfin skillnad
mellan att dra i mig och att dra åt helvete.

Skönt att min lilla fundering inte behövde rimma, då hade jag slutat som Nicki i Big Brother. B som i bortgjord.

Jag ler inte längre, men tro mig, jag kommer att drömma inatt, h

Saker jag älskar i Bologna

-Spotify, åh vad jag blev glad när det funkade igen igår natt. Jag var tvungen att vara uppe och lyssna på mina favoritlåtar om och om igen.

-Jordgubbar. Att kunna äta goda närproducerade  jordgubbar i mars är så klart en dröm för oss svenskar.

-Att gå på promenad. Visst, jag saknar att gå och plocka vitsippor i skogen eller gå en runda utan att behöva trängas med en massa folk men det är så skönt att gå i värmen här. Det är precis lagom varmt för att man inte ska bli för svettig och här finns tusen saker att titta på.

-Radio. Eller rättare sagt Husmorsskolan och Filip och Fredriks podcast. Åh vad mysigt att lyssna på radio!

-H&m. När jag och Hannah säger att vi ska gå och shoppa menar vi egentligen att vi ska gå till h&m. Och Zara ibland, om man orkar. Och löjligt stolt blir man över att det är ett svenskt företag. H&m, Ikea och Tetra pak!

-Att veckohandla. Bortsätt från att släpa hem all mat i en resväska och diverse påsar är det en av mina favoritsysslor. Måndagar är mat-dagen, då går vi till Pam och lagrar upp inför veckan. Mat, onyttigheter och vin.

-RTL 102.5, very normal people.

-Att prata på skype. Att ha kontakt med mitt ”riktiga” liv är inte hemskt, men att få höra allt om mina flickors liv och få berätta för dem om mitt liv här är exceptionellt bra att göra på skype.

-Barnböcker med fina bilder. Men det har jag alltid älskat. Det bästa med de italienska bilderböckerna är att de tar lite tid fr mig att läsa, men jag förstår i alla fall det mesta. Det gör det till en perfekt sysselsättning innan läggdags.

-Att flirta. Det är helt enkelt en bra stad för det. Alltid händer det någonting, alltid träffar man nya människor. Och det här är en väldigt romantisk stad. I varje fall om man jämför med Höör.

En stjärna högt i det blå

Åh, så himla fin.

Det snurrar i min skalle

Hahahahahahahahaha, jag dör av skämten i mitt huvud.

Nej, fan vad dumt att Anja var inne på Facebook chatten, för jag måste sova. Men att vara inne på fb är så mycket bättre än att inte vara det. Och det värsta är människor som går in, och sen ut. Som du.

Sängläge rekommenderas, jag är inte hundra % nykter.

Dyrka mig eller dra

Nu är jag här igen, klockan halv fyra på natten. Det är inte hållbart. Men jag måste prata med dig, du lilla människa där ute i cyberrymden. Du som inte kan svara men alltid finns där. Som rösten i mitt huvud eller känslan längst ner i halsen.

Ännu en gång har jag bevisat för mig själv att hur mycket Samantha jag än vill vara är jag ingenting annat än en Charlotte. Jag har alldeles för mycket i huvudet för att kunna slappna av. Jag nöjer mig inte med att ”go with the flow”, jag vill ha kontroll över situationen. Jag är en typisk ”dyrka mig eller dra”-person. Det är ett eget uttryck, påkommet för ungefär tio sekunder sedan.

Men hur som helst, ikväll var det väldigt trevligt. Det kan i och för sig bero på att alla kvällar som folk pratar om mina bröst är trevliga kvällar. (Jag sa inte det där, eller hur.) Och när jag dessutom vann den väldigt inofficiella tävlingen om sagda kroppsdelar utvecklades kvällen från positiv till hardcore fun. Lite högstadie-feeling. Enbart Marcus och Simon som saknades, annars skulle det kunna vara en vanlig dag i klass 8a.

Men seriöst, nu får vi snart lämna detta förnedrande ämne. Låt oss återgå till kvällen. Den kan summeras: veni, vidi, vici. Men så arrogant är inte jag. En lämpligare benämning kan vara: Jag kom, jag snackade, jag skrattade, jag rökte, jag vandrade, jag mötte, jag flirtade, jag drack, jag trängdes, jag shotade, jag klädde av mig, jag kissade, jag gick vidare, jag dansade, jag snyltade, jag köpte, jag trivdes,  jag frågade, jag kysstes, jag undrade, jag retades, jag gick hem, jag skildes åt. Det är en lite mer sanningsenlig beskrivning.

Nu saknar jag bara mina tjejkompisar att berätta allt för. Flickor, ring mig och hjälp mig. Jag är fullständigt oduglig utan er. JAG är needy. När har JAG någonsin (ens behövt) vara det innan? Om man bortser från W. Och det gör man.

Fick höra igår att det enda jag skriver om på bloggen är killar. Det stämmer inte. Jag skriver om mig själv också.

But you don’t succeed. Or do you? Do I? Do we succeed?

Hey there Delilah

Vad tre ord kan göra skillnad

Åh åh åh åh åh åh åh! Löjligt glad.

För övrigt lider jag av rodnysyndrom. Det är bara kul för er som kollar Big brother. Hey Rebecka, det är enbart DU som följer det, ge upp! Nej men seriöst, ser ni på det så hör av er. Jag har inte hittat någon likasinnad att diskutera det med än.

It’s all about the dum dum duh dee dum dum.

Nu ska jag smälta min kebab och se på halv åtta hos mig. Kretsar era liv också kring mat ibland?

Nationaldag á la Italien!

Åh vilken underbar dag! Började dagen på café med lite plugg och jobb tillsammans med Julia. Vid lunchdags kom Anastasia och drack kaffe oss och fick höra allt det senaste skvallret. Jag fick gjort rätt mycket, vilket kändes himla skönt. På eftermiddagen gick jag hem till Hanna för en sen lunch. Efteråt gick vi ut för en promenad som slutade med förnstershopping. Vi var i alla fall duktiga nog att inte köpa något, varken svarta kilklacksskor, blommiga vrålsnygga byxdresser eller Super Woman läppglans från Mac. Men på söndag, då…

Jag har cravings för Carolina Gynnings konst.

Anyway, tusentals kroner för tavlor har jag ingen budget för. Nu blir det en snabb dusch och klädbyte. Av med fläckiga tjocketröjan och på med rena kläder. Sedan springer jag över till Hannah för pannkakskväll. Eva kommer också. Sedan där det av mot någon bar för att säga hej till Julia som åker till Rom imorgon. Efter det vet man aldrig, men idag är det Italiens Nationaldag, då vet man aldrig vad som händer..

Ci vediamo♣

Helvetes jävla skit

Fy fan vad jag är besviken. Jag avskyr folk som inte kan glädjas med sina kompisar. Att glädjas åt folk i allmänhet är helt oväsentligt men att ha förmågan att glädjas med sina vänner lär man vell sig på dagis.

Detta är första gången på tre veckor jag bara vill lägga mig i sängen och storgråta. Jag som var så glad för bara en timme sedan. Jag som aldrig ville komma hem längtar nu efter min egen kudde och förmågan att kunna ringa mina kompisar när jag vill, utan att behöva vänta på att bestämma skype-tid först. Jävla skit. Jag vill bara örfila en viss person och fråga om hon inte kan sluta vara så egoistisk.

Det är tråkigt när kompisar gör en besvikna. Det är något av det värsta jag vet.

Jaja, nu glömmer vi det här och fokuserar på det fina här nere. Alltså allt annat!

Hjärtligt välkomna till min värld

Pojkar och flickor, nu var det gjort. Jag har efter ett och ett halvt år äntligen tagit mod till mig och släppt min blogg på Facebook. Jag är vansinnigt nervös och pirrig. Jag undrar om jag utökar min läsarskara eller om jag står kvar vid mina sju trogna besökare.

Jag skulle tro att det mest intressanta ni hittar här är min Gullunge-lista så om ni bara är här på besök och inte orkar läsa igenom allt svammel, scrolla ner till den och gissa vilka stiliga karlar jag avgudar för tillfället. Stiliga karlar stämmer i och för sig inte, det borde stå tvivelaktiga varelser. Men helt seriöst, den listan är på liv och död. Även om den skrevs vid tre-tiden efter för många drinkar. För övrigt är det Gullungelista nr 7. Det existerar alltså sex minst lika pinsamma listor på denna blogg.

Nej herre gud, vad har jag gjort? Jag har fläkt ut min själ (självironi exicterar som sagt inte här, så tänk inte ens tanken att jag driver med mig själv.) för allmänheten och kommer antagligen få genomgå diverse läkarundersökningar för att

1. ta reda på varför jag inte växer upp utan fortfarande refererar till barnprogram
2. ta reda på varför jag är så fixerad vid högstadiet

Herre gud 2, om vi är släkt får jag vänligt men bestämt be er respektera att denna bloggen inte är till för er. Det gäller även folk som har kontakt med min familj. Skvaller-kontakt alltså.

Nu ska jag sluta gnälla och läsa La Bella Addormenata nel Bosco, aka Törnrosa. Sedan ska jag plocka undan på mitt rum för om en timme kommer min kompisar hit på besök, innan vi drar till den irlänska pubben för att ta reda på vilket lag som vunnit dagens fotbollsmatch. Inter eller Bayern München?

A dopo!