If there’s a prize for rotten judgement, I guess I’ve already won that

I thought my heart had learned its lesson
It feels so good when you start out
My head is screaming get a grip, girl
Unless you’re dying to cry your heart out

Rebecka, nu sitter du här igen, klockan halv 5 på natten. Citerar Disney-låtar och ler dumt för dig själv? Varför? Svar: För att jag är hemskt, hemskt lycklig. Tor, du får skratta hur mycket du vill. Jag sitter och lyssnar på Julie Londons Fly me to the moon, äter choklad och har fjärilar i magen. Jag vet att det är riktigt dumt av mig att känna såhär när jag vet att allt är ett spel och att det kommer att sluta vidrigt, men jag väljer att bortse från de tankarna just nu.

Vuxenvarning, är det av en händelse någon vuxen som läser min blogg får jag vänligt men bestämt be dig sluta läsa nu. För här kommer the limited edition, the real stuff.

Jag har precis haft en av de bästa kvällarna i mitt liv. En av de 50 bästa. Och då har jag ändå levt i mer än 7ooo dagar. Jag och Hannah lagade som vanligt mat hemma hos henne, thai idag! Vid halv tio kom Anastasia och Julia över och vi delade två flaskor vin. Sen fortsatte vi till Lord Lister där vi spanade in en öltävling lite snabbt, blev bjudna på drinkar av Mark och efter ett tag kom Lance, Sebastian och Rafael. Snacka skit, dricka Spritz, dansa och kyssas är utan tvekan det roligaste att göra på måndagskvällar. Och Linnea, jag är inte alls trött på spelet, jag är upp över öronen förtjust i det. Finns det något bättre än när en kille tar ens ansikte i sina händer och kysser en medan ens kompisar står bredvid och skriker? Eller att bli upptryckt mot en stenmur, bli sedd i ögonen och sen bli kysst. Eller som att få en arm kring sig som man försöker putta bort ända till dess att man inser att det inte är lönt eftersom man är så mycket svagare, och blir sådär fjantigt nöjd och låter den liga kvar.

Jag låter förälskad. Det är jag inte. Jag orkar bara inte vara försiktig med vad jag skriver. Jag tänker inte sluta vara ärlig bara för att folk faktiskt läser min blogg nu.

Hanna, vi måste snacka. Det är skogspromenad-varning på denna kvällen. Jag måste få prata med dig. Jag är ungefär lika lost som Anja är i Höör. (Mycket roligare än att säga ”som en turist utan karta” eller något lika fånigt.) Man skulle kunna säga att jag sålt min själ till jäveln. Det är en formulering som samtliga av mina tjejkompisar här skulle intyga, jag väntar bara på att få höra dig säga samma sak.

Time to pretend,
here is no Seth Cohen
Uppgiven men upått,
och tankar på ketchup
mitt i.
Det är en hårfin skillnad
mellan att dra i mig och att dra åt helvete.

Skönt att min lilla fundering inte behövde rimma, då hade jag slutat som Nicki i Big Brother. B som i bortgjord.

Jag ler inte längre, men tro mig, jag kommer att drömma inatt, h

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)