Jag skulle vilja ha en egen badboy, med kort mörkt hår, ett förföriskt leende, övertalande ögon och förmågan att viska både hårda och lena ord♥

So bad, so very very bad..

Ligger i soffan, ihopkrupen i fosterställning. The fucking botten is nådd. Iaf fysiskt! Aldrig varit bakis såhär länge innan, helt sjukt! 

Meeeen skit i det, måste skriva av mej lite för igår hände nåt som va RIKTIGT SKUMT! Nämligen det här:

Det var en gång för länge, länge sedan… Okej, igår, men det känns som om det va länge sen. Faddergruppen hade tackmiddag för faddrarna. Kom dit ganska tidigt, för jag o C skulle göra chokladmousse till efterrätt. Den blev vell sådär (?!?) Hehe, faktum är att den blev ganska oätlig. kvällen inleddes iaf god mat, sång och strippning av en av faddrarna. Sen kom karatefyllan! För samtliga av oss. När vi skulle ut  på nation sen hade jag såklart glömt mitt nationskort. Som tur är hade P och C också gjort det, så vi stack hem till P för att sova. Men blev det så? ICKE! Alla som läser min blogg (bara jag) vet att jag haft en liten cruch på P. Men eftersom han inte är singel, har jag inte tänkt så mycket på det. Men under över alla under, vad händer? Jo, vi hamnar i hans säng, börjar kyssas osv.. Med C sovandes på golvet under. Vissa killar är svin, men det är ju det som är så underbart. Kan inte låta bli att tycka så hemskt mycket om badboys. Och nu har jag hittat ytterliggare en.

 He´s going down!

Ciao!

Kiss and tell.

Hatar verkligen att misslyckas, så veckans sämsta va klart när jag skulle gå igenom förra månadens lista. Killlistan alltså. De ända jag klarat någerlunda bra, va att hålla mig ifrån de jag inte fick stöta på. Resten var mer eller mindre fail. Skyller på att jag inte varit interesserad alls. Och det stämmer VISST, tills i helgen då. Då va det ju Jägers. Jägers. JÄGERS. rosaskimmrande o vackert som en solnedgång. Nej, snarare karatefylla, gamla gängen från gymnasiet, obetydande strul och tårar på tjejtoan. Men ack vad härligt. Träffade nästan ALLA jag känner, vilket inkluderar S. Gjorde ju dock världens tabbe och strulade med hans bästa kompis framför ögonen på honom (<—– tårar på tjejtoan) men livet är kort, det gäller att leva!

Kiss and tell, ciao

Sagan om..

Jag är tjejen som du aldrig någonsin kommer förstå dig på,

jag är flickan som alltid kommer ha mer fantasi än dig,

jag är människan vars prioriteringar och mål du inte begriper,

jag är blondinen som alltid är ligger ett steg före,

jag är kompisen du inte kan låta bli att se upp till,

jag är fienden du aldrig kan slå,

 jag är flirten du trodde du fått men inte ens var i närheten av att äga,

 jag är svinet som förförde din pojkvän för nöjes skull,

jag är eleven som lindade läraren runt sitt lillfinger,

 jag är hon som vågar stå upp för sig själv medan andra tiger,

jag är prinsessan i en otrolig saga. Jag är hon.Den enda.

Becki -allt och lite till.

Signed stealed delivered, Im yours- XOXO, Gossip Girl.

Hur mycket förändringar vi än går igenom och hur konstig världen än ser ut, finns det alltid vissa sanningar. Så med insiration från Gossip girl, här är min lista över saker jag är tacksam över:

..hur konstig världen än ter sig, har jag ändå alltid vänner att prata med. Vänner som lyssnar och hjälper mig hur oviktiga mina problem än må vara.

..nya förhållanden och nya flirtar som alltid får en att inse hur het man är.

..att det alltid kommer finnas tid för skratt och fester. Fester då man aldrig vet hur kvällen kommer att sluta och där möljigheterna är oändliga.

..personer som får mig att utvecklas, och påminner mig om hur speciell jag är.

..att även om allt går åt helvete så har jag iaf min kompletta samling Veckorevyn f.o.m första nummret 2006.

..Men det jag är mest tacksam över är; att männskor vilken dag som helst,  när som helst och i vilken tid som helst, alltid kan göra oförutsägbara oförlåtliga saker. Saker som skapar konflikter och skvaller, som gör att jorden aldrig slutar snurra..

XOXO, Gossip Girl♥

Analys i en variabel.

Sitter och räknar matte. Eller uppenbarligen gör jag ju inte det eftersom jag skiver det här. Men tanken var iaf att jag skulle räkna lite. Eller lite och lite, ganska mycket matte måste jag räkna idag. Men just nu har jag tagit en paus! Har iofs redan haft en lång paus. Låg i sängen och läste ut En förtjusande man, av Marian Keyes. Älskar hennes lättsmälta böcker men brukar vänta på att dom kommer som pocket. URJOBBIGT att ligga och läsa en bok som är 1 dm tjock.  Hur tänkte man där? Nu tänkte jag iaf gå ner och göra lite te och återvända till min Analys i en variabel.

²log 11 + ²log 1/11   —>   Wiee 

Hittade ANKLIV på youtube, minns ni det?! Från disneydags! Hi five!

Milk tänds möwsen.

Haha, för att ytterliggare sänka mina vuxenpoäng (denna bloggen verkar gå ut på det?!) ska jag berätta en hemlis. Gissa vad jag gör för tillfället?

Rätt svar: Kollar på Luftens hjältar. Och vad kollade jag på innan det? Jo, på Mjölktandsmössen. Som btw är världens bästa barnprogramm. Ingen konkurrens. Om man bortser från Wild kids då..

Lägg en mjölktand under kudden, och nästa morgon ett tu tre, finns en gåva under kudden från mjölktandsmössen ska du se.

Om ångest.

Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya.

Det är nog det mest användbara visdomsorden jag någonsin fått. Inte för att dom är så värst positivsa. Snarare avgrundsdjupt deprimerande. 

Men jag försöker iaf låta bli att känna allt för mycket ångest. Det fungerar vell sådär. Enligt mej finns det två sorters ångest. Den ena är samhällsångest och den andra är personlighetsångest.

Samhällsångest är när man gjort någonting man egentligen inte ångrar men känner att man borde ha ångest över för att ”det är så det ska vara”. Som när man ätit en hel chipspåse eller frossat i rostemackor, som när man gått hem med en okänd kille efter en fest, som när man varit så full att man strulat med sin lärare,  som när man skolkat från en viktig lektion för att man varit bakis eller helt enlkelt bara velat sova vidare. Sån ångest har jag helt tränat bort. Jag tror att det är vansinnigt onyttigt för människor att känna den sortens ångest. Som om livet inte varit tillräckligt komplicerat ändå. Att tänka på vad andra ska tycka gör vi alldelles för mycket, och att älta sånt som redan hänt är så sjukt onödigt. Det leder ju absolut ingenstans. Många (moralistsvin) skulle säga att lite ångest av den här typen bara är nyttigt efterson den leder till att vi inte spårar ut totalt. Men seriöst, vi har ett liv. Så lev det för i helvete.

Personlighetsångesten å andra sidan, den hjälper en att utvecklas som människa. Om den är bra eller inte vet jag inte. Den är kolsvart och utan synligt slut. Ofta smyger den sig på en utan att man förstår varför. Man har ingen aning om när den ska ta slut och man kan inte göra någonting, man blir helt avtrubbad och apatisk. Den får en att känna sig som om allt var över. Ingenting är lönt och det finns ingenting man kan göra åt det. För mig handlar det antingen om att jag känner mig värdelös eller förvirrad. Värdelösheten grundar sig ofta i att jag gjort någonting som helt saknar självrespekt och att jag först i efterhand kommer på det, att jag är otrogen eller att jag låter mig utnytgas bara för att få bekräftelse. Förvirringen grundas i att jag ofta inte har någon aning om vad jag vill och i att jag känner mig själv väldigt dåligt. Jag blir rädd för att jag inte ska kunna komma någonstans eftersom jag inte har några tydliga mål i  livet. Jag blir så uppgiven att jag börjar fundera på om det ens är lönt att fortsätta. Personlighetsångest finns det inget botemedel mot och enligt mig är det bästa att bara låta sig svepas med när stormarna kommer. Att se på sorgliga filmer och lyssna på sorglig musik, att gråta sig söms. Det ända som gjort slut på min ångest är när jag pratade med en vän. Vi satt uppe hela natten och han tvingades lyssna på mina tankar. Och han kom inte med några tröstande ord, istället vände han mina kännslor till hat. Mot vem minns jag inte, men det gjorde det samma. Och eftersom hat är så mycket enklare att kontrolera än sorg så kunde jag faktiskt somna på hyfsat bra humör.

Men som tur är så är jag oftast glad. Eller nja, kanske inte sprudlande irriterande polyanna glad, men jag har iaf sjukt mycket fler känslor än ångest! Och hos mig är alla känslor välkommna, det är ju trots allt genom våra känslor som vi vet att vi lever. ( Jag låter som en Harry Potter bok!)

Nu ska jag fortsätta med matten .Eller läsa nya Cosmopolitan. Hmm, svårt val….

GLÖM INTE ATT EN FILM DÄR LÅTEN DARE YOU TO MOVE SPELAS ALLTID ÄR EN BRA FILM.