lite barnsligt

Det var länge sedan man hörde orden pokéboll, syster Joy och åskstöts-attack. För att inte tala om hejdå-ropet ”det verkar som om Team Rocket drar iväg igen”.

Men två Pokémon-avsnitt räckte. Sedan gick jag över till att kolla på Totally Spice.

Jag har ett jobb! Typ.

Något som stör mig är att folk tror att jag verkar ha någon form av semester här i Italien. Jag har faktiskt ett jobb. Jag är en seriös bloggkritiker. Dessa bloggar följer jag dagligen:

1. Blondinbella
2. Ebba von Sydow
3. Underbara Clara
4. Hana Pee
5. Linnea Rask
6. Egoinas värld
7. Amy von Sydow
8. Nio till fem
9. Shecity
10. Elsa Billgren
11. Enough is enough
12. Hallonsemla
13. Sixteendays
14. Englas Showroom
15. Alex Schulman
16. Amanda Schulman
17. Cimon Lundberg
18. Legobloggen
19. Flest skor vinner
20. Angelicas Closet
21. Frida Fahrman
22. Passion for baking
23. Viktoria Törnegren
24. Chloé Schulterman
25. Vicktoria
26. Fanny Staaf
27. Beleza
28. P’ssion
29. Miriams Kafferep
30. Söta saker

Varje blogg kräver ungefär två minuters läsning om man går in på den två gånger om dagen vilket jag gör. Jag slösar alltså två timmar om dagen, var eviga dag med att läsa om andras liv. Det blir 730 timmar om året, alltså 30 dygn… Om jag inte gjort en katastrofal miss à la SD.

En labil humor-blogg

Genom min blogg får jag reda på hur folk ser mig. Det är vansinnigt roligt och lite skrämmande.

1. Det konstigaste med min blogg är att folk* ibland tror att det är en humor-blogg. Eller nja. Men folk säger att jag skriver ”kul”. Jag blir alltid lika chockad. Jag är faktiskt inte rolig, jag försöker bara få lite perspektiv på världen. Det kanske låter kul när jag beskriver mina problem och klantigheter men jag lovar er, när jag skriver om dem är jag dödligt seriös. Varför förstår ni inte att jag är en genial skribent som försöker skriva om viktiga saker? Detta gör mig orolig. Jag som så gärna vill bli respekterad och beundrad. Var är mitt nobelpris i litteratur?

2, Kompisarna som läser min blogg anklagar mig för att vara labil. Labil och schizofren. Jag vet att jag har ganska kraftiga humörsvängningar men så farligt som det verkar vara i bloggen är det inte. Jag uppdaterar nästan enbart om det hänt något speciellt så antingen är jag överlycklig eller riktigt låg. Allt mitt i mellan är för tradigt att nämna. Inte för att jag är i ”mitt i mellan moodet” särskilt ofta. Då är jag hellre lite labil.

*folk och folk, ni förstår att jag menar mina 10 läsare.

Flipflop, världens sexigaste sko.

Åh, herre gud.

Alla som känner mig vet hur långsam jag är när det gäller att klä på och av mig. Särskilt saker som man måste knäppa och knyta. Värst är det med skor. Av alla skor är conversen så klart värst. Så mycket snören som måste snöras upp så långt för att få ur foten.

Nu tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Om man förutom dessa tygskor enbart har med sig ett par kängor, ett par högklackade killer heels och ett par ballerinor som gått sönder. Det betyder nämligen att man alltid måste ha på sig sina converse. Kängorna är för varma och klackskorna är så höga och festliga att dem kräver sitt tillfälle. Detta tillfälle inneträffar dock väldigt sällan.

Vad jag vill komma fram till är att jag måste ha på mig dessa oavtagbara Converse när jag går ut med Vincenzo.

För andra gången tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Italienare har nämligen skor på inomhus. För det mesta. I Sverige är det givet att ta av sig skorna så fort man kommit innanför någons ytterdörr. Här hade det aldrig fallit mig in att ta av mig skorna. För det första är golven alltid lite smutsiga (Hannah, du minns ditt kök. Varför blir det så i Italien?!) och för det andra tar ju ingen annan av sig skorna så det sänder ut väldigt intima signaler.

Nåja, för tredje gången tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Jag kan nämligen inte behålla skorna på och jag måste hitta ett snyggt och diskret sätt att ta av dem på. Det värsta jag vet är nämligen folk som har strumpor eller skor på när man har sex. Det näst värsta jag vet är de extremt handfallna situationerna innan sexet då man kämpar med att få av tajta jeans eller blusar med knepiga dragkedjor och jobbiga knappar. Tänk då hur hemsk det kommer att vara att börja knyta upp ett par tygskor med kilometerlånga snören. Misslyckandet är ett faktum.

Slutsats: Antingen får jag leva i celibat eller så måste köpa mig ett par flipflop.

Mina nya sexiga skor

To be continued…

Snacka om nyheter!

Okej, inte direkt nyheter. Men saker som varit på tapeten i mediavärlden den senaste tiden*.

1, Måns Zelmerlöw ska leda Allsång på Skansen. Kvinnliga programledare och skribenter rasar över att ännu en man tar över. Det gjorde jag också innan jag började tänka på det och kom fram till att det hade kvittat vilken kvinna som varit aktuell för programledarrollen. Hon hade ändå blivit trakasserad i kvällstidningarna och förlöjligad av patriarkatet.
Nyhetsvärde för mig: ♣♣

2, Erik Saade har kallat Alex Schulman för fitta. Vem har inte det? Men okej, Saade är dryg, bortskämd och pratar om sig själv i tredje person. I och för sig är jag själv ganska dryg, bortskämd och pratar om mig själv i tredje person. Förhoppningsvis gör jag det dock med viss finess. Tillbaka till ämnet, jag står på Alex sida. Det kommer alltid att göra. I varje fall om han fortsätter recensera melodifestivalen, ge oss uppdateringar om sitt trädgårdsland och skriva om sin nya bastu.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣

3, Nytt askmoln! Spontan reaktion nr 1: Shit, varför gick jag in på den här länken, jag ville ju kolla vad som händer just nu, inte förra året. Spontan reaktion nr 2: TACK GUD! LÅT MOLNET KOMMA TILL ITALIEN OM 18 DAGAR. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att molnet inte försvinner.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣♣♣

4, Mikael Persbrandt har snortat kokain. Nähä, har mannen som slåss med paparazzi, kastar drinkar, bråkar på fyllan, kör bil onykter och dessutom är känd för att ta droger blivit haffad för narkotikabrott? Vilken chock. Är dock fortfarande överdrivet förtjust i honom.
Nyhetsvärde för mig:♣

5, Ola Lindholm har snortat kokain. Eller? Spontan reaktion: Bara han inte blir av med Wild kids jobbet! Jag måste få höra honom säga ”och nu fortsätter.. DET STORA ÄVENTYRET!”. Men ärligt, låt bli honom. För en gångs skull var alla kritiker och Sveriges befolkning överens om en programledares briljans. Låt honom knarka ifred om han nu ens gör det, han kan ju uppenbarligen hantera det.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣♣

*Den Senaste tiden syftar på de senaste månaderna. Därav är nyheterna inte alltid vansinnigt aktuella men vad gör det? En skribents regel # 1 är ju att skriva om sånt man vet någonting om och jag ju har inte sett på nyheterna på ett halvår. Därav kommer alla fakta från Aftonbladets webbsida. Kan man ens kalla det som står i artiklarna där för fakta?

Mycket fokus på män i min nyhetsrapportering. Får se till att nästa rapportering endast handlar om kvinnor. Enkelt.

and you’ll be in my heart, always

Tack som fan för ett oförglömligt halvår och den bästa tiden i mitt liv!

Julia, Chris, Janina, Karolin, Michaela, Lina, Susi, Nina, Ann, Sara, Hugo, Fredrik, Mark, Hannah, Marco, Gulli, Chloé, Andrea, Irena, Anastasia, Susana, Betty, Naoki, Kaori, Alberto, Felicity, Emilie, Martin, Lance, Eva, Sebastian, Sofie, Charlotte, Hannah, Luca, Leo, Tin, Martin, Matt, Rafael, Gino, Reena, Erika, Sua, Lisa, Dick.

+ Alla lärare jag haft. Som Francesco, Maria, Elena, Stefania, Nazzarena. Rektorerna Massimo och Roberta och den mycket hjälpsamma receptionisten Silvia.
+ Alla pojkvänner, flickvänner och kompisar som kommit och hälsat på. Som min Johanna, Lottchens alla tjejkompisar, -Hannahs Jan (senare min Jan) och Anastasias pojkvän och hans söta kompis.
+ Alla killar jag mött på lordan och Chalet. Som rugby-Erik, rugby-Andrea, ”Justin”, Svenska blonda killen, Joakim och ”min lille vän”.
+ Mina hyresvärd Marisa och alla söta gamlingar som säljer frukt och grönsaker på min gata och alltid hälsar och säger några ord.
+ Bartendrarna på Cabalacafe, Chalet, Cafeitit och de båda caféen på piazza Maggiore som alltid vet precis vad jag vill ha. Latte Macchiato fram till lunch, Spritz på kvällen och Long Iceland ice tea efter 10!

Men mest är jag så klart tacksam att jag mött världens bästa flickor. Holländska Julia, tyska Hannah, egelska Felicity, belgiska Anastasia och svenska Hannah och Eva.

Och Vincenzo, honom är jag så tacksam för så!

Home is wherever I’m with you

We laugh until we think we’ll die, barefoot on a summer night
Nothin’ new is sweeter than with you.

Tusen kilo till?

Kanske inte bokstavligt talat. Men bildligt, och herre gud vad han är söt på bild.

Vincenzo

Tusen kilo bra.

Måste ge er en bra låt också. Denna är flera tusen kilo bra.

Just idag tycker jag om

• att sitta på Piazza Santo Stefano i en bekväm stol under gassande sol, dricka latte macchiato och lyssna på live-sänd radio som spelar the Clash, the Who och Dylan flera gånger om.

• m&m, inte nonstop. Det bästa är när man tar en näve, färgsorterar dem och parar ihop dem i grupper. I varje grupp ska det vara en chokladbit av varje färg. I vilken grupp dem hamnar beror på hur tydligt m:et är. Sen är det bara att trycka i sig chokladbitarna gruppvis. Den grupp med tydligast m sparar man på längst.

• att få sms från tre kompisar där det står att dem är dödligt uttråkade och vill hitta på något. Vilken ynnest att dem hör av sig till just mig!

• när Holly Golightly inser att hon är kär och att hon saknar sin katt utan namn och gråtandes springer ut i regnet för att leta reda på Paul och cat.

• att sola i 30 graders värme medan man lyssnar på radio och behöva byta sittställning varannan minut för att inte klippa ihop av svett.

• att prata med Anja på Skype och få ur sig lite ursinne och besvikelse. Berätta om en fantastisk pojke och skjuta bort tankar på allt grått.

• att kolla på gamla youtube-klipp från Melodifestivalen och le åt de otroligt omoderna (men lite häftiga) scenkläderna. Jag förstår fortfarande precis varför jag älskade vissa av låtarna, de är otroligt ”catchy”. Mest catchy är Försvunnen astronaut, Stjärna på himlen, Du är så yeah yeah wow wow, Tusen och en natt och Se mig. Pluspoäng ges till Charlotte Perrellis läppänna, Drömhus strasstenar i ansiktet och Magnus Carlssons totala charmighet! Åh vad jag inte förstår hur länge sedan detta är, jag kan fortfarande texterna till massor av Barbados låtar. Men jag förstår mig inte riktigt på de där typiska ljudeffekterna från 90-talet. De känns ganska blasé.

Måste nostalgera lite till! Kolla på klippet nedan och lägg märke till följande fyra saker;

1, Kläderna och då värst av allt, halsbandet. Det känns som om vi har åkt tillbaka tio år i tiden. Cp-tight vitt linne och träkule-halsband.
2, Frisyren. Hallå, den tillhör Daniel i Skilda världar, lämna tillbaka genast!
3, Hans moves. Kom igen, ge dig. Värst är när han skriker ”kommer ni ihåg den här då?” och sen gör den obligatoriska underarms-vevningen.
4, Rosalita, den absolut bästa Barbados låten är inte med!

Förlåt för detta skräp-inlägg.

Jag♥Skräp