Flipflop, världens sexigaste sko.

Åh, herre gud.

Alla som känner mig vet hur långsam jag är när det gäller att klä på och av mig. Särskilt saker som man måste knäppa och knyta. Värst är det med skor. Av alla skor är conversen så klart värst. Så mycket snören som måste snöras upp så långt för att få ur foten.

Nu tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Om man förutom dessa tygskor enbart har med sig ett par kängor, ett par högklackade killer heels och ett par ballerinor som gått sönder. Det betyder nämligen att man alltid måste ha på sig sina converse. Kängorna är för varma och klackskorna är så höga och festliga att dem kräver sitt tillfälle. Detta tillfälle inneträffar dock väldigt sällan.

Vad jag vill komma fram till är att jag måste ha på mig dessa oavtagbara Converse när jag går ut med Vincenzo.

För andra gången tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Italienare har nämligen skor på inomhus. För det mesta. I Sverige är det givet att ta av sig skorna så fort man kommit innanför någons ytterdörr. Här hade det aldrig fallit mig in att ta av mig skorna. För det första är golven alltid lite smutsiga (Hannah, du minns ditt kök. Varför blir det så i Italien?!) och för det andra tar ju ingen annan av sig skorna så det sänder ut väldigt intima signaler.

Nåja, för tredje gången tänker ni att ”detta är vell inget problem”. Jo det är det. Jag kan nämligen inte behålla skorna på och jag måste hitta ett snyggt och diskret sätt att ta av dem på. Det värsta jag vet är nämligen folk som har strumpor eller skor på när man har sex. Det näst värsta jag vet är de extremt handfallna situationerna innan sexet då man kämpar med att få av tajta jeans eller blusar med knepiga dragkedjor och jobbiga knappar. Tänk då hur hemsk det kommer att vara att börja knyta upp ett par tygskor med kilometerlånga snören. Misslyckandet är ett faktum.

Slutsats: Antingen får jag leva i celibat eller så måste köpa mig ett par flipflop.

Mina nya sexiga skor

To be continued…

Snacka om nyheter!

Okej, inte direkt nyheter. Men saker som varit på tapeten i mediavärlden den senaste tiden*.

1, Måns Zelmerlöw ska leda Allsång på Skansen. Kvinnliga programledare och skribenter rasar över att ännu en man tar över. Det gjorde jag också innan jag började tänka på det och kom fram till att det hade kvittat vilken kvinna som varit aktuell för programledarrollen. Hon hade ändå blivit trakasserad i kvällstidningarna och förlöjligad av patriarkatet.
Nyhetsvärde för mig: ♣♣

2, Erik Saade har kallat Alex Schulman för fitta. Vem har inte det? Men okej, Saade är dryg, bortskämd och pratar om sig själv i tredje person. I och för sig är jag själv ganska dryg, bortskämd och pratar om mig själv i tredje person. Förhoppningsvis gör jag det dock med viss finess. Tillbaka till ämnet, jag står på Alex sida. Det kommer alltid att göra. I varje fall om han fortsätter recensera melodifestivalen, ge oss uppdateringar om sitt trädgårdsland och skriva om sin nya bastu.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣

3, Nytt askmoln! Spontan reaktion nr 1: Shit, varför gick jag in på den här länken, jag ville ju kolla vad som händer just nu, inte förra året. Spontan reaktion nr 2: TACK GUD! LÅT MOLNET KOMMA TILL ITALIEN OM 18 DAGAR. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att molnet inte försvinner.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣♣♣

4, Mikael Persbrandt har snortat kokain. Nähä, har mannen som slåss med paparazzi, kastar drinkar, bråkar på fyllan, kör bil onykter och dessutom är känd för att ta droger blivit haffad för narkotikabrott? Vilken chock. Är dock fortfarande överdrivet förtjust i honom.
Nyhetsvärde för mig:♣

5, Ola Lindholm har snortat kokain. Eller? Spontan reaktion: Bara han inte blir av med Wild kids jobbet! Jag måste få höra honom säga ”och nu fortsätter.. DET STORA ÄVENTYRET!”. Men ärligt, låt bli honom. För en gångs skull var alla kritiker och Sveriges befolkning överens om en programledares briljans. Låt honom knarka ifred om han nu ens gör det, han kan ju uppenbarligen hantera det.
Nyhetsvärde för mig:♣♣♣♣

*Den Senaste tiden syftar på de senaste månaderna. Därav är nyheterna inte alltid vansinnigt aktuella men vad gör det? En skribents regel # 1 är ju att skriva om sånt man vet någonting om och jag ju har inte sett på nyheterna på ett halvår. Därav kommer alla fakta från Aftonbladets webbsida. Kan man ens kalla det som står i artiklarna där för fakta?

Mycket fokus på män i min nyhetsrapportering. Får se till att nästa rapportering endast handlar om kvinnor. Enkelt.

and you’ll be in my heart, always

Tack som fan för ett oförglömligt halvår och den bästa tiden i mitt liv!

Julia, Chris, Janina, Karolin, Michaela, Lina, Susi, Nina, Ann, Sara, Hugo, Fredrik, Mark, Hannah, Marco, Gulli, Chloé, Andrea, Irena, Anastasia, Susana, Betty, Naoki, Kaori, Alberto, Felicity, Emilie, Martin, Lance, Eva, Sebastian, Sofie, Charlotte, Hannah, Luca, Leo, Tin, Martin, Matt, Rafael, Gino, Reena, Erika, Sua, Lisa, Dick.

+ Alla lärare jag haft. Som Francesco, Maria, Elena, Stefania, Nazzarena. Rektorerna Massimo och Roberta och den mycket hjälpsamma receptionisten Silvia.
+ Alla pojkvänner, flickvänner och kompisar som kommit och hälsat på. Som min Johanna, Lottchens alla tjejkompisar, -Hannahs Jan (senare min Jan) och Anastasias pojkvän och hans söta kompis.
+ Alla killar jag mött på lordan och Chalet. Som rugby-Erik, rugby-Andrea, ”Justin”, Svenska blonda killen, Joakim och ”min lille vän”.
+ Mina hyresvärd Marisa och alla söta gamlingar som säljer frukt och grönsaker på min gata och alltid hälsar och säger några ord.
+ Bartendrarna på Cabalacafe, Chalet, Cafeitit och de båda caféen på piazza Maggiore som alltid vet precis vad jag vill ha. Latte Macchiato fram till lunch, Spritz på kvällen och Long Iceland ice tea efter 10!

Men mest är jag så klart tacksam att jag mött världens bästa flickor. Holländska Julia, tyska Hannah, egelska Felicity, belgiska Anastasia och svenska Hannah och Eva.

Och Vincenzo, honom är jag så tacksam för så!

Home is wherever I’m with you

We laugh until we think we’ll die, barefoot on a summer night
Nothin’ new is sweeter than with you.

Tusen kilo till?

Kanske inte bokstavligt talat. Men bildligt, och herre gud vad han är söt på bild.

Vincenzo

Tusen kilo bra.

Måste ge er en bra låt också. Denna är flera tusen kilo bra.

Just idag tycker jag om

• att sitta på Piazza Santo Stefano i en bekväm stol under gassande sol, dricka latte macchiato och lyssna på live-sänd radio som spelar the Clash, the Who och Dylan flera gånger om.

• m&m, inte nonstop. Det bästa är när man tar en näve, färgsorterar dem och parar ihop dem i grupper. I varje grupp ska det vara en chokladbit av varje färg. I vilken grupp dem hamnar beror på hur tydligt m:et är. Sen är det bara att trycka i sig chokladbitarna gruppvis. Den grupp med tydligast m sparar man på längst.

• att få sms från tre kompisar där det står att dem är dödligt uttråkade och vill hitta på något. Vilken ynnest att dem hör av sig till just mig!

• när Holly Golightly inser att hon är kär och att hon saknar sin katt utan namn och gråtandes springer ut i regnet för att leta reda på Paul och cat.

• att sola i 30 graders värme medan man lyssnar på radio och behöva byta sittställning varannan minut för att inte klippa ihop av svett.

• att prata med Anja på Skype och få ur sig lite ursinne och besvikelse. Berätta om en fantastisk pojke och skjuta bort tankar på allt grått.

• att kolla på gamla youtube-klipp från Melodifestivalen och le åt de otroligt omoderna (men lite häftiga) scenkläderna. Jag förstår fortfarande precis varför jag älskade vissa av låtarna, de är otroligt ”catchy”. Mest catchy är Försvunnen astronaut, Stjärna på himlen, Du är så yeah yeah wow wow, Tusen och en natt och Se mig. Pluspoäng ges till Charlotte Perrellis läppänna, Drömhus strasstenar i ansiktet och Magnus Carlssons totala charmighet! Åh vad jag inte förstår hur länge sedan detta är, jag kan fortfarande texterna till massor av Barbados låtar. Men jag förstår mig inte riktigt på de där typiska ljudeffekterna från 90-talet. De känns ganska blasé.

Måste nostalgera lite till! Kolla på klippet nedan och lägg märke till följande fyra saker;

1, Kläderna och då värst av allt, halsbandet. Det känns som om vi har åkt tillbaka tio år i tiden. Cp-tight vitt linne och träkule-halsband.
2, Frisyren. Hallå, den tillhör Daniel i Skilda världar, lämna tillbaka genast!
3, Hans moves. Kom igen, ge dig. Värst är när han skriker ”kommer ni ihåg den här då?” och sen gör den obligatoriska underarms-vevningen.
4, Rosalita, den absolut bästa Barbados låten är inte med!

Förlåt för detta skräp-inlägg.

Jag♥Skräp

Titanic, CHE CAZZO!

Quando sono qui non penso mai ”non c’è niente da fare, la vita è noiosa”. Stasera guardavo Titanic con Felicity, Julia e Dick. Naturalmente pingevo tanto, veramente tantissimo. Secondo me il film non è cosi buono, e più triste. Altre cose che è successo oggi? Sono uscita con Julia per bere un caffè e fare lo shopping. Dopo camminavamo nella città, compravamo le verdure e  facevamo un’insalata buonissima con riso e tacchino. Poi siamo andate al parco con Felicity e Reena.

Sono ancora un po triste, non voglio partire. Vorrei restare in Bologna e bisogno solo un po tempo per conoscere Vincenzo. Allora, forse non dipende. Siccome io devo partire una volta (adesso o tra due mesi non è importante), le mie amiche non credono che abbiamo una possibilità da essere una coppia. Che cazzo..

Jag bor här nu.

Okej, nu strukturerar vi upp tankarna lite.

Positivt med Bologna:
+ Att kompisarna har tid att umgås med en varje dag. De är fruktansvärt fina och så olika mina svenska vänner. Särskilt Julia, Reena och Felicity.
+ Jag har precis träffat en kille som är så bra att klockorna stannar. Att åka hem utan att lära känna honom är så sorgligt att jag inte orkar tänka på det.
+ Jag har sluppit min söndagsdepression helt och bara varit ledsen för verkliga, reella saker. Och jag kan räkna mina gråtningar på ena handen.
+ Jag trivs med mitt liv, gör vad jag vill och var enda dag säger jag till Julia ”I can’t believe we’re living these lives. Are we not the luckiest girls alive?” Jag tänker på det hela tiden, hur bra jag har det.
+ Värmen och solen är helt underbar. Vädret är något man njuter av istället för att gå och oroa sig över. Här ALLTID så fint väder.
+ Staden. En underbar blandning mellan småstad och storstad. Allt finns nära. Här finns affärer, barer och klubbar men ändå helt fantastiska små torg, vackra byggnader, gröna parker och massvis av ställen att besöka.

Positivt med Höör:
+ Min familj och mina allra bästa kompisar bor där. Det ska bli så himla kul att träffa dem.
+ Pappas mat, att bli ompysslad och slippa göra allt helt själv.
+ Familjemys.
+ Man kan dricka direkt ur kranen
+ Vårt fina, fina hus.
+ Den rena luften.

Bedrövligt. Klart jag längtar efter min familj. Och mina kompisar. Men ärligt talat, de kommer ha tid att ses en gång i veckan, om ens det. Och allt är så joxigt med bil, buss och tåg.

Fast jag bor på mitt  i ingenstans ute på landet så vet jag att jag kommer känna mig fångad. Instängd. Man blir seg av att bo i Höör. Och jag vill absolut inte bli seg. Jag vill inte bli deprimerad. Jag vill inte tänka på alla måsten. Jag vill inte tänka på framtiden, jobb, utbildning, krav. Jag vägrar få fler stressrelaterade magsår.

Här är människor generösa med sin glädje. Jag vill inte tillbaka till ett samhälle fullt med ignoranta människor. Där endast normen är accepterad och där allt som faller utanför ramen för det som är normalt möts med oförståelse och dålig attityd. Där människor bara jobbar för att tjäna pengar och inte för att dem känner passion för sina arbeten. Jag vill inte mötas av människor som granskar mig och kräver att få veta vad jag gör med mitt liv.

Jag vill fortsätta bli kallad för snygging fem gånger om dagen av fem olika människor. Jag vill möta snälla tanter som frågar om de får slå sig ner vid ens bord för att invänta en väninna. Jag vill heja på de gamla gubbarna som har grönsaksstånd på min gata och alltid ler när de får syn på mig. Jag vill träffa människor från världens alla hörn även om några av dem är totalt hjärndöda. Jag vill vara uppe på natten och umgås med folk som gör mig glad. Jag vill få alla mina förutfattade meningar totalt överkörda och lära mig att inte döma folk efter hur de ser ut eller varifrån de kommer.

Jag vill inte tillbaka till skit sverige. Inte nu.

En svart dag

Idag är livet extremt tungt. Sen en timme. Jag fick nämligen reda på att jag ska hem om tre veckor, för jobb. En timme har jag legat och stirrat upp i taket. Snart ska jag träffa tjejerna och då måste jag berätta. Jag vet inte varför det känns så hemskt som det gör, jag har ju alltid vetat att någon gång måste jag hem. Bara inte just precis nu. Nu när allt är som bäst.

Snälla inte nu, snälla snälla snälla gud.