Tribute till en annan tid.

Åh, det är så jobbigt att vara vuxen. Alla mina meningar börjar med ”åh” nu för tiden. Så där släpigt och gnälligt, precis som jag sa ”men” när jag var yngre. Som i: men Siiiiiiimon.

Inspirerad av barndomshataren Linnea tänkte jag tillbringa dagen i sann högstadie-anda. Till en början gick det fint.

• Frukost vid elva bestående av te och prickig korv-mackor.
• Målade naglarna rosa. Kladdigt och fult blev det så jag torkade bort det och målade dem metalliska istället.
• Gått omkring i morgonrock, mjukisbyxor och raggsockar hela dagen.
• Spelade piano. Varvade julsånger med egenkomponerat strunt.
• Pysslade, aka förstörde ett par prima örhängen genom att måla dem med lila nagellack.
• Orkade inte göra läxan, så plockade undan på rummet istället.
• Kollade på de typiska eftermiddags-serierna på fyran och sexan.

Sedan gick allt utför. Istället för att sitta vid datorn eller överanvända mobilen lagade jag mat åt familjen. Vegetarisk linsgryta med chili och mango chutney. Väldigt långt ifrån snabbmakaroner med ketchup. När jag äntligen loggade in på facebook fick jag ett meddelande från en kille men istället för att bli förtjust och exalterad kände jag mig endast besvärad. Hur hände det? Jag som älskade oskyldiga msn-flirtar och var en mästare på intima sms.

Kanske är det mina vänners fel att jag så sakteliga börjar växa upp. De är mycket bättre på mig på att leva i nuet. Själv händer det mig så sällan att jag alltid reagerar med ett ”Omg, jag kan inte förstå att vi är här. Att detta är vårt liv.”

Äh, nu ska jag återgå till något lättjefullt och bisarrt. Som att bläddra i mina gamla dagböcker eller leta upp mina lycko-stenar/mynt/trådnystan/lappar. Eller så ska jag se det sista Sunset Beach-avsnittet på youtube..

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)