Och så blev klockan plötsligt två

En av de vanligaste drömmar vi svenskar har är att få simma med delfiner. Fy fan vad meningslöst. Hur kan man drömma om något så simpelt? Mina drömmar är kanske inte så mycket mer värda för den stora massan, men dem är bra mycket personligare.

En av mina allra största drömmar är att sommarprata i Sommar i P1. En annan är att släktforska, få reda på att jag är av kunglig börd och sedan flytta till ett slott. En är att flytta till Italien, gifta mig med den perfekta mannen och ha en butik med svingigt dyra skor. En är att flytta till England och bli lärare på en flickskola (Jag hade förstås föredragit att åka tillbaka i tiden och blivit lärare på en svensk flickskola någon gång på 50-talet.) En är att flytta till Stockholm och stalka människor jag beundrar, få jobb på Egoboost magazin, käka middag med Schulman och få sminktips av Tungården.  (En är att få hiv och aldrig behöva växa upp. Men den drömmen har jag jättemycket ångest för och är så klart inte seriös.)

Nå, ponera att någon av mina drömmar går i uppfyllelse. Ärligt talat är ingen av mina drömmar så specifik eller vansinnig att den hade lett mig till ett sommarprat. Jag kommer aldrig bli VD för ett stort företag, entreprenör, konstnär, politiker eller komiker eller artist. Jag kommer inte ens att bli professor, programledare, arkitekt eller författare.

Jag är bara en vanlig människa. (En sån där vanlig människa som drömmer om hiv och kungligt blod alltså.)

Well. Egentligen tänkte jag bara berätta att fortsatt skriva på mitt sommarprat. Det som jag började skriva i Italien. Vi kan väl säga att det är en lång väg att vandra. Särskilt eftersom jag inte kan hålla mig till ett ämne åt gången utan blandar hej vilt.

Och musiken är så klart omöjlig att välja. Jag har 136 låtar i min favoritlista på Spotify. Åtta timmars njutnig. Av dem ska jag välja 10 låtar. Mission impossible. Ska man välja sina favoritlåtar eller låtar som passar ihop med vad man just pratat om? Eller ska man välja låtar som refererar till minnen?

Här är några låtar jag bara måste ha med:

- Världens bästa låt: The Times They Are A-Changin‘ med Bob Dylan.
- En låt jag fått av en kille jag varit kär i. Som Dancing With Myself med Nouvelle Vague, Save Tonight med Eagel-Eye Cherry eller Barabba med Fabrizio Moro.
- Något med The Beach Boys, förmodligen Don’t Worry Baby eller I Get Around.
- Mr. Tambourine Man med The Byrds.
- Right Next To The Right One med Tim Christensen.
- Paint it Black med The Rolling Stones.
- The boxer med Simon & Garfunkel
- Något med ordet Baby. Som The Ronettes Be My Baby eller Bay city Rollers Bye, Bye Baby.
- Något med ordet Twist. Som Chubby Ceckers Let’s Twist Again eller The Beatles Twist And Shout.
- Wuthering Heights med Kate Bush.
- Take On Me med Anni B Sweet
- Någonting klassiskt som Brahms Waltz in A Flat Major, Tchaikovskys Sleeping Beauty Waltz eller Bachs Bist Du Bei Mir.
- Någonting med Stacy Kent. Kanske I’m Gonna Wash That Man Right Outta My Hair.
- Fly Me To The Moon med antingen Julie Landon eller Frank Sinatra.
- Något för mitt 15-åriga jag. Som Kiss Me med Sixpence None The Richer, Bailando med Paradiso eller Speeding Cars med Imogen Heep.
-Sweet Jacky med Sugerplum Fairy.
- Något italienskt som Tranne Te med Fabri Fibra eller lite mer klassiska, aningen amerikanska Volare med Dean Martin.
- You Really Got Me med The Kinks.
- John Denvers Leaving, On A Jet Plane.
- Norah Jones Sunrise eller Don’t know why.
- In The Night Garden, från tv-programmet.

Och nej, jag har ingen musiksmak, allt är kaos. Men jag gillar vacker musik. Musik med finess. Hårdrock och Lady Gaga platsar inte i Sommar i P1. (Vilket tydligen Paradiso gör? Well, det är viktigt att bevara barnet inom sig. Och barnet i mig sjunger ” Bailando, Bailando, amigos adjos adjos elsilessjolongo*.”

*Jaaaaaaaaaaaaaa, jag stavade fel med flit. Jag har faktiskt läst spanska och vet att dem säger Adios, adios el silencio loco.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)