Glädjen i att såra andra.

Det värsta jag vet är när smarta, dugliga människor inte håller med mig. Gör dem inte det blir jag arg och sårad. Det händer lite då och då. Vem bryr sig egentligen om huruvida ointelligenta, oinsatta människor håller med en eller inte? Nej, vi vill ha våra egna på vår sida.

Jag bryr mig inte om ifall personer som inte läst Jane Austen ogillar hennes böcker. Men jag orkar inte med personer som läst dem och tycker att dem är ointressanta. Eller som misstolkar dem och tycker att det vore en bra idé med en uppföljare. Eller kanske en ripp off vid namn ”Stolthet och fördom och zombier” eller ”Döden kommer till Pemberly”.

Jag avskyr personer som kan rabbla upp mina favoritgruppers låtar men bara rycker på axlarna och säger att dem är vell ganska okej.

Jag hatar tjejer som inte tycker om Sex and the City men som har boxen. Som inte förstår hur genial den är på vissa sätt trots att den kan vara så himla kliché.

Jag föraktar barn som följer Wild kids men inte bryr har någon favorit. Eller som sett alla avsnitt av Sailor Moon men inte förstår den epiken.

Själv älskar jag att vara bevandrad inom andras intresseområden men ointresserat rycka på axlarna när dem pratar om sitt intresse med stor passion. Då tänker jag: faaaaaaaaaan vad du måste vara irriterad nu. Tycka att jag borde veta bättre.

Ett av mina bästa minnen är från högstadiet. Jag var av någon anledning ute och vimsade istället för att vara i klassrummet då jag träffade Stefan, vår musiklärare. Han bar på en påse och jag frågade vad det var i den. Han tog upp en skiva och sa lite drygt ”jag tror faktiskt inte du vet vad det här är..” Jag studerade skivan ett ögonblick och svarade ”Det vet jag visst, det är fado. Portugisisk folkmusik. Mariza va?” Hans förvåning var uppenbar och han svarade jakande. Sedan log han och började pladdra. ”Vilken överraskning! Hur kommer det sig att du känner till Mariza?! Lyssnar du på fado? Coolt!” Jag himlade med ögonen och sa att jag inte tyckte särskilt mycket om det men att mina föräldrar var inne i någon fånig fado-period. Hans leende dunstade bort och han nickade besviket.

Lika härligt som att dra en massa Zlatan-fakta för en italienare. ”Jag har kört förbi hans hus vet du.. Jag tycker hans barn är så himla söta, Vincent och Maximilian heter de. Och hans fru har vunnit pris för snyggast stil i Elle magazin. Vet du att han var ännu mer arrogant när han var yngre? Jag kan räkna upp alla klubbar han spelat i, inklusive de svenska. Vet du att han inte gått ut gymnasiet? Att han har svart bälte i taekwondo?” Och sen smälla till med ”men jag gillar honom inte så mycket, tycker hans roll i Milan och landslaget är alldeles för överdriven.” Se dem stå där med tårar i ögonen.

Det är kul att knäcka folk där det gör ont. Det är även kul att ligga med folk ens vänner hatar. ”För helvete Becki, han är ju dum i huvudet” Den repliken tänker jag ofta på, särskilt när jag är ute och går. Det var Linnea som sa det när jag berättade att jag legat med en av killarna hon avskyr mest i hela världen. Jag kan även höra Hannas något lugnare men oförstående ”eh, okeeej. Varför?” Åh, den besvikelsen! Särskilt från Linnea. Jag blir glad bara jag tänker på den.

Det är alltså okej att ligga med sina vänners fiender. Men kom ihåg, det är ALDRIG okej att bli vän med sina vänners fiender. Alltså, bara för att förtydliga:

Vänskap + fiendeskap + sex = KUL STÄMNING

Vänskap + fiendeskap + ny vänskap = SVEK

Logik à la Hallberg.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)