Mer om yrken.

Jag och mina föräldrar försöker spåna fram ett yrke åt mig. Pappa använder sig hela tiden av uttrycket ”think outside the box” och mamma säger bara åt mig att inte vara så pessimistisk. ”Brinner du inte för någonting?” ”Vad drömmer du egentligen om?”

Jag brinner inte för någonting. Eller jo, absolut, men inget jobb. Jag drömmer om lycka, att gå i fina kappor med matchande hatt på storstädernas boulevarder. Ett liv där jag bjuds på champagne till frukost av min excentriska frisör och sedan spenderar eftermiddagen på ett museum varpå jag budar hem en antik kandelaber på en välgörenhetsauktion. Jag drömmer om att kunna tala spanska, italienska, franska och tyska flytande. Om att kunna inleda ett samtal med vem som helst var som helst och se hur imponerande de blir. Om att hjälpa mitt barn med läxorna och svara på alla varför-frågor. Bygga med lego, läsa sagor och göra roliga lördagsutflykter. Jag vill sommarprata i P1. Presenteras för mina idoler. Få uttrycka mina åsikter om ytligheter och viktigare ting i media.

Jag drömmer om mindre saker också. Jag drömmer om att sätta upp en tavellister runt hela lägenheten där tavlor och böcker ska få stå för beundran. Jag drömmer om att bygga om sängen till en koja med svepande tygtak och ljusslingor med gult, varmt ljus som kastar långa skuggor bland alla kuddar och filtar. Om en egen lägenhet. Om att hitta kärleken. Köpa OPIs julutgåva med tio mini-nagellack. Åka på semester med mina fina kompisar till Bologna i november. Klara mina tentor.

Det drömmer jag om och det brinner jag för. Jag önskar det till hundra procent. Men jag brinner inte för ett jobb eller en utbildning. Vem gör det på riktigt? Ingen av mina kompisar i alla fall.

Kanske är jag bara otroligt omogen och bortklemad. Jag lyckades i alla fall komma på fyra möjliga jobb som intresserar mig.

Ambassadör/diplomat. Att bo i ett palats har alltid varit en dröm för mig. Och som precis som pappa sa så är det ju ”ett riktigt glassigt jobb”. Ta emot besök av betydande personer och kungligheter. Vara representativ och tillmötesgående. Och så har man mycket tid att tillbringa på långa boulevarder i matchande kappa och hatt.

Flygvärdinna. Förutom att jag är för kort och lite flygrädd hade det passat mig. En fin uniform, inga egentliga uppgifter mer än att hälla upp kaffe och te och servera mat. Få se världen. Besöka pittoreska konditorier och flärdfulla gallerior. Beundra husfasader, konst och uppsöka alla platser jag läst om och sett på film.

Jobb på Fortnum and Mason. Tror att miljön hade gjort mig gott. Älskar London och avgudar varuhuset. Om man tröttnar på graverade te-burkar i emalj och glänsande silverbestick i sidenklädda askar kan man sticka upp till skönhetsdisken och hjälpa människor att välja mellan Diors och YSLs läppstift. Ett jobb jag hade varit perfekt för då jag äger fler läppstift och skönhetsprodukter än någon i min närhet. Dessutom finns här ett ställe där man kan dricka afternoon tea ur silverkannor och så är det julskyltat minst 3 månader om året.

Skriva för Veckorevyn. VR är inte min favorittidning. Men det är den tidning som betytt mest för mig och som speglar mina tonår bäst. Det är något magiskt med den. Ett skimmer Ebba von Sydow spred när hon var chefredaktör och som fortfarande finns kvar. Jag hade velat sitta på redaktionen och diskutera krämer, kuvertväskor och ragg. Beställa kaffe åt alla på morgonen och sedan sitta och skriva på min krönika medan modeassistenten arrangerar ett stilleben och någon har satt på sin favoritlåt på repeat. Jag hade kunnat skriva om resor, om utbildningar, om nya skönhetsprodukter, nyheter på bloggar, om killar vs tjejer, om tv-serier. Om allt som jag läser om i veckotidningar.

Ju mer jag skriver om yrken och framtidsplaner ju oseriösare blir jag. Är det irriterande? Borde jag skärpa mig och välja en trist utbildning? Sluta klaga och gnälla. Förmodligen borde jag det eftersom jag själv starkt ogillar alla patetiska ungdomar som bara klagar och inte utbildar sig eller gör något av sina liv.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)