I väntan på livet

Det är svårt att veta vad man ska fylla meningslösheten med för att inte få ångest över att man slösar bort sitt liv. Hur man ska leva för att slippa vakna upp och ångra de val man gjort föregående dag.

I B vaknade jag aldrig upp och kände mig misslyckad. Kanske var det för att jag sällan vaknade helt. Eller så var det för att jag inte kände behovet av att fylla mitt liv med någonting eftersom livet i sig uppfyllde mig.

Jag har alltid tänkt att meningen med livet måste vara att leva. Att få grepp om livet istället för att göra det till ens herre och åka snålskjuts på det. En tanke som inte tål att granskas närmare.

Jag mår bäst när jag färdas med livet och inte försöker tämja det till något det inte är. Om man inte fruktar döden behöver man inga planer. Man kan alltid svälja en burk sömntabletter. Eller bara börja om.

Att börja om ger en ingen ångest, det är att stanna kvar som är svårt. Jag har börjat om allt och det har gått bra. Jag har hoppat av min utbildning och börjat på en ny. Jag har börjat på nytt i ett främmande land och skaffat mig nya vänner. Jag har avslutat alla mina romanser och inlett nya.

Folk är så rädda för att börja om. Jag är rädd för att stanna kvar och bli kvävd.

Man kan bara fylla sin egen meningslöshet. Något annat är otänkbart eftersom våra meningslösheter är ojämförbara. När jag flyttar igen ska jag fylla min med män, vin och dramatik.

Till dess ska jag bli frisk, i väntan på livet.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)