Pappi!

Idag bakar jag och pappa kanelbullar. Det var helt och hållet pappas idé, ändå tror jag att han gör det för att muntra upp mig. Jag har nämligen en dålig dag. Ont i huvudet, stökigt rum och så går exakt allt emot mig. Solen speglar sig i datorskärmen så att jag inte kan se någonting, det fanns inga bra lägenheter i morgontidningens bostadsbilagan och det är bara skit på tv hela dagen. Så imorse höll låg profil vid frukostbordet och kastade uppgivna och besvikna blickar omkring mig. Då fick pappa sin kanelbullsidé.

Helst hade jag velat säga att han gjorde det för att kompensera alla gånger han inte varit där för mig i min barndom men det är skrattretande. Varje lördag i flera års steg han upp halv sju på lördagsmorgnarna för att skjutsa mig till simskolan i Eslöv. Om det är något jag verkligen inte ser fram emot är det att gå upp halv sju på helgen bara för att mina barn ska få leka av sig lite. Jag kommer att vinka av dem vid taxin och lugnt gå tillbaka till sängen.

Tillbaka till ämnet. Kanelbullarna blir super. Det vet jag eftersom jag ätit sex stycken ogräddade. Arbetsfördelningen lyder: jag bakar och smakar. Pappa diskar, plockar undan och assisterar mig. Det gör mig på mycket bra humör. Jag börjar fundera på en framtid som kirurg. Jag är rätt bra på att bossa över andra och säga åt dem vad de ska göra. Tyvärr är jag inte alls lika bra på blod. Och tanken på att skära i människor är inte så lockande.

Jaja, tack för idag pappa. Jag lovar att inte spela piano eller sjunga italienska sånger högt på ett helt dygn.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)