Läses vänligen enbart av folk som INTE gick i min högstadieklass.

När jag får idéer verkar de oftast hur bra som helst i mitt huvud, men jag genomför väldigt sällan dem. Det beror oftast på en kombination av lathet och att idéerna är näst intill ogenomförbara. Skicka in format om nya dokusåper till Tv och få dem antagna, skriva krönikor i tidningar, bygga någonting riktigt stort i lego, bjuda in mig själv som expertkommentater till olika tv-shower, ha min egen chips-butik som säljer egenproducerade chips i alla möjliga smaker, gästdesigna coctailklänningar åt en stor modekedja, bli kompis med mina manliga idoler, åka på roadtrip osv…

Nu har jag däremot fått en idé som är helt genomförbar. Därmed är den inte alls i klass de övriga.

Jag ska jämföra deltagarna i Klassträffen (tv-serien jag slaviskt följer) med mina gamla niondeklassare. Jag tror helt klart att det finns en mall som ligger som grund för alla högstadieklasser, inget snack om saken!

Dessa karaktärer figurerar i Klassträffen, och samtliga niondeklasser i sverige:

• Pratkvarnen
• Drömtjejen
• Feministen
• Datanörden
• Plugghästen
• Kickersbruden
• Glidaren
• Mobbaren
• Den fula ankungen
• Klassens snygging
• Ensamvargen
• Den präktiga
• Tuffingen
• Diplomaten
• Wannabe
• Ordningsmannen
• Fjortisen

Jag skulle även vilja lägga till Kungen och Klassens clown.

Nu till det roliga, att passa in personer i de rätta facken!

Pratkvarnen: Det borde med all rimlighet vara Jocke. Antingen minns jag fel eller så hade han rätt svårt för att hålla tyst. Det hade vell i och för sig samtliga flickor i klassen också, inte minst jag, men jag måste ändå säga Jocke. Det mesta han sa var dock rätt intelligent. Förutom när han bara skulle retas alltså. Han var rätt retig och vi rök ihop ibland. Men jag gillade killen, han tillhörde 9a:s toppstudenter.

Feministen: Åh vad jag hade velat säga jag! Men det är rätt givet att det var Lina. Hon var inte vidare lojal i sin politiska ställning (hur skulle man kunna vara det när man inte visste någonting om någonting), men oj vad övertygande hon lät när hon snackade om det hon tyckte var viktigt. När vi andra inte hade någon aning om någonting var hon alltid stensäker.

Datanörden: Svårt.. Jag visste att killarna lanade titt som tätt men så fort ordet data nämndes stängde jag öronen.

Plugghästen: Hmm.. Här blir det nog en fight mellan Elle och mig. Jag pluggade nämligen. I åttan var jag en riktig slacker men de övriga grundskoleåren ägnades åt sporadiska studier. Absolut inte lika frenetiska som på gymnasiet men i min högstadieklass ansågs jag definitivt som en av de få som ägnade fritiden åt plugg. Men Elle var vell trots allt en större stude än jag var? (Åh, jag har inte använt ordet stude på ett halvt decenium!  Härligt!) Well, tror att Elle får bära titeln.

Kickersbruden: Natalie. Enkelt val. Hon var den där tjejen som ibland var snällheten själv men som man ibland var ganska rädd för. Hon drog sig inte för att tjafsa med lärarna, hon hade altid svart kajal och svarta kläder. Hon rökte, snusade och kunde halsa öl. Läskigt tyckte lilla ultraflickiga jag.

Den fula ankungen: ? Detta ska alltså vara en person som tatt sig i kragen, växt till sig samt ändrat utseende helt och hållet och blivit en riktig heting. Mycket okart vem detta skulle vara. Jag antar att det gått för kort tid för enligt mig är vi oss väldigt lika. Återstår alltså att se.

Glidaren: Simon? Hetsade inte upp sig över saker, var trygg i sig själv (så mycket det nu går att vara det när man är 15 år gammal) passade in i alla grupper. Han tillhörde självklart de populäras epicentrum men kunde även föra sig med såväl pluggisarna, sportfånarna, tjejligan och dreggen. Utförde aldrig de värsta busen men var säkerligen med och planerade dem, var omtyckt av de flesta lärarna men smörade aldrig. En glidare alltså.

Klassens snygging: I vår klass måste det vara Fanny. Söt, blond med stora ögon. Var alltid ihop med någon av de coola killarna. Tog inte skolan på allt för stort allvar, skrattade ofta och hade många kompisar.

Fjortisen: Ärligt talat måste jag säga att vi alla var mer eller mindre fjortisar. Det är vell de flesta ungar i den åldern? Naturligtvis prickade vi in olika fjortis-egenskaper. Killarna var t.ex. de som började festa, dricka och spy. Jag och Micki skrev den utlämnande novellen Maskarnas värld om alla våra klasskompisar, folk skolkade, rökte i rökrutan, snärtade varann med nyckelband och orden lixom, typ, grymmt, lide och stude figurerade i vårt dagliga språk. Vi hade diskmedelskrig, böjde verb till braigare, sötigare och avslutade alla sms med ”pussis sötnos”, ”min ängel 4-ever” eller ”L-skar dig”. Skitsnackets tid bjöd på nya skandaler varje vecka och det är inte troligt att de hade kunnat ske om inte alla varit lika jävliga.

Diplomaten: Ruskigt svårt. Vad jag minns var man antingen gapig eller tyst. Att någon skulle kunna medla fram en generell åsikt vi alla stod för verkar ytterst otroligt.

Den präktiga: Anna? Vad jag vill minnas umgicks jag med den mer präktiga flickskaran. Riktigt präktiga var vi dock aldrig och i min skara var jag nog det i särklass minst präktiga inslaget med mina linnen urringade ner till magen och mitt ständiga idiotiska uppmärksamhetssökande. I vårt gäng var Anna nog den som skötte sig bäst. Vi andra skolkade mer, förde vidare mer skitsnack, fliratde mer och brydde oss mindre om de regler som vi var tvugna att följa.

Tuffingen: Här vill jag säga Marcus eller Sarah. Båda gillade att hävda sig och tog väldigt chill på de regler som föreskrevs dem. I Sarahs fall var det mest rebelliskt. Hon var i gränslandet och långt ifrån ett dregg. Grejen med henne var att hon själv bestämde vilka prov hon skulle göra och om hon skulle stå i rökrutan eller sitta i lektionssalen. Till skillnad från de flesta hon hängde med lyckades hon med bra det hon tog sig för, när hon väl tog sig för det. Marcus var mer en bus-tuffing. Han var ofta inbland i de hyss som försiggick på skolan. Som att sparka in ett grupprum och tvåla in samtliga skåp. Han hade inget tålamod med Lennart och Gunilla och blev utslängd ur klassrummet då och då. Men han var långt ifrån ensam. Dessutom var han ganska retig.

Wannabe: Kanske är det vårt lilla gäng som borde kallas detta eftersom vi ständigt låg efter enligt högstadiets statusmätningar. Men det var knappast så att vi försökte klättra på statusstegen. Vi var rätt nöjda med att vara helt vanliga i all vår ovanlighet.

Klassens Clown: Emil Palm, helt överlägset. Jag skrattar fortfarande till när jag tänker på hans kommentarer till Lennart. ”Jag kan också med Kandoo” och ”Lennart, var har du köpt din tröja?” kommer att sitta inpräntade i min hjärna för all framtid.

Nu orkar jag inte skriva mer, jag är trots allt sjuk.

Men jag vill ha respons! Har jag prickat rätt eller lurar mitt minne mig? Kanske är jag helt ute och cyklar men av någon anledning tror jag inte det. Jag har nämligen analyserat denna tidsperioden till leda.

Till sist vill jag tillägga att jag har skrivit detta i all välmening. Ibland framgår inte det i mina långa haranger.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)