Sarà perché ti amo.

juni 5th, 2011

Jag måste vara en av världens lyckligaste människor. Det blir så ibland.

Jag har flera dussin fladdrande fjärilar i magen och det känns som om hela jag är gjord av älvguldstof. Ni vet de som får barnen i Peter Pan att flyga.

Jag har haft ett helt underbart dygn.

Det började i går morse när jag gick till marknaden och köpte halsbandet jag spanat in och velat ha sen ett halvår tillbaka. Sedan gick jag och satte mig i solen på mitt favoritcafé och drack cola och lattte macchiato samtidigt som jag skrev nio vykort. Glittriga vykort som är på väg till er. Sedan gick jag till Julia och vi drack te och åt hembakade kakor, målade naglarna och testade olika yogaställningar. Plötsligt öppnade himlen sig och det började spöregna. Det åskade och blixtrade och blev galet uppspelta och sprang till fönstret och ställde oss med utsträckta armar och samlade vatten i våra glas. Jag chattade med V och han bjöd in oss på fest, kvällen och regnet till ära. Efter några timmar gick jag hem och åt jordgubbar samtidigt som jag såg det senaste avsnittet av Barnen på Luna. Det var så gulligt och roligt att jag skrattade rätt ut och efter ett tag knackade Mark på dörren för att kolla att allt stod rätt till. Jag förklarade, men han förstod inte riktigt det geniala i barnprogrammet. Efter det var det dags att göra sig redo för att gå ut och jag fick en gigantisk lyckoklump i magen, helt utan anledning. Jag gick tillbaka till Julia och vi drack egenkomponerade jordgubbsdrinkar. Klockan elva mötte vi upp Reena och hennes tjejkompisar som är här på besök för några drinkar på Cabalacafe. Jag och Julia lekte musikal och smet iväg och åt pizza framemot ett-tiden och sedan tog vi en taxi till Chalet. Mitt andra hem. Alla mina bartender-kompisar var där och det kändes fint att vara någon som alla kände. Vid stängningsdags tog jag och Reena en taxi till Vincenzos lägenhet. Där hade de festat sedan länge och en av hans kompisar frågade om ”jag inte skulle sakna min pojkvän?” när jag åkte hem. Efter ett tag drog dem och då beordrade Reena Vincenzo att laga mat till oss. Så klockan sex på morgonen blev vi serverade pasta med röd pesto- och svampsås. Jag har helt klart lyckats välja Bolognas bästa kille. Sedan satt vi och snackade och lyssnade på italiensk musik. Vid halv åtta gick vi och la oss. Jag använde V som kudde och sov gott hela ”natten”. Han sov dock inte ett dugg men det gjorde inte så mycket för han låg och kramade mig istället. På ”morgonen” låg vi och myste,viskade hemlisar och lyssnade på en hel cd-skiva. Det var en evighet sedan jag lyssnade på en riktig cd. Vid två gick vi och väckte Reena som somnat på soffan. Hon var mer eller mindre död men vaknade efter att jag gått och hämtat ett glas mjölk åt henne. Jag och Reena måste vara de enda över 15 år som är vansinnigt förtjusta i mjölk. V försvann in i duschen och jag och Reena passade på att diskutera hans förträfflighet. Sedan gick vi hem i strålande sol.

Det är svårt att sätta pricken på vad som var så härligt med detta dygn men det är nog dem små detaljerna. Som att jag och Julia låg upp och ner i hennes säng med benen mot väggen och pratade om hur konstigt det är att vi hittade varandra och hur mycket vi tycker om varandra fast vi är synnerligen olika. Eller som när jag och Reena träffade mannen till hennes framtida barn och dog av en enorm fnissattack. Eller så är det för att jag och Julia hoppade i vattenpölar och sjöng hela Bella, La gatta och Volare fast folk kollade på oss som om vi var mentalt efterblivna. Eller för att vinet på Cabala var helt suveränt. Eller för att Reena målade mina läppar med det finaste läppstift jag någonsin sett.

Allt det är nog en stor faktor men den absolut största anledningen till mitt lyckorus måste ändå vara min pojk. Det första han gjorde när han såg mig var att le sitt allra största leende och sen släpade han in mig på sitt rum och stängde dörren och så kramades vi flera minuter. Han lät mig berätta om HELA min kväll utan att avbryta (något som tog ungefär en miljon minuter eftersom jag är så dålig på att berätta historier när jag är alkoholpåverkad). När jag sa att det var kallt gick han upp ur sängen och stängde alla fönster, slog av fläkten (fast han inte får det för tjejen han delar lägenhet med), gav mig hela täcket och låg och kramade mig extra hårt. När jag frågade vilka som hade spelat gitarr hela morgonen sa han inte att jag var rubbad för vem fan skulle göra det klockan 8 på morgonen utan nöjde sig med att säga att det nog bara var i min fantasi. Och när jag satte på hans favoritlåt jättehögt så att han skulle höra medan han var i duschen ropade han att jag var helt underbar.


Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply

Name (måste anges)

Email (måste anges)

Webbplats

Speak your mind