Här kommer alla känslorna och en slags lista
Tiden går så himla fort.
Idag tyckte jag om:
när V sa att han tyckte att jag var fantastisk, Anastasias indiska middag, att det första jag och Reena gjorde när vi träffades i förmiddags var att fnissa hysteriskt och låten Sarà perché ti amo, men det skäms jag för.
För en vecka sedan tyckte jag om:
att gurkan åkte ut ur Big Brother, coca cola zero, Reenas och mina spontana påhitt och the Byrds.
För en månad sedan tyckte jag om:
den okända killen jag träffat i parken, att laga mat och kolla SATC med Hannah, världskartor och sommar i P1.
För ett kvartal sedan tyckte jag om:
att kyssas med Sebastian, Rödvinet för 15 kr på Coop, Cabalacafe och att gå till parken och sola med flickmaffian.
För ett år sedan tyckte jag om:
att flamsa med mina musketörskompisar, rosévin, rostemackor med smält smör och att kolla på och föra diskussioner om danska Paradise Hotel.
Vissa av sakerna känns så avlägsna. Som Rosévin och Sebastian. Andra saker känns så självklara. Som Paradise Hotel och Coca cola zero.
På den histroniska fronten måste jag säga att jag är lite förvånad. Jag trodde mitt humör skulle hålla i sig hela kvällen, särskilt efter en riktigt bra kväll med god mat och tjejsnack i Anastasias kök. Men jag är lite låg. Jag hade gärna hört av honom en gång till idag. Jag vet, jag är patetisk. Som om det inte räcker med två gånger om dagen. Men det gör ju inte det.
Fast jag har kommit på en sak som jag tror gör mig mindre histronisk. Jag föreställer mig nämligen att en histronisk person enbart har två lägen, alltså lycklig och olycklig. Och att de ständigt pendlar däremellan.
Jag däremot, har ett oändligt antal olika humör. Rosenrasande, söndagsdeppig, uppgiven, mellanstadiefnittrig, uppe-på-ett-moln-nöjd, dölycklig, uttråkad, sprallig, nonchalant, arrogant, världsfrånvändande, mördarblicks-arg, ironisk, blyg, katastrof-ledsen, rutingråtande, mys-avslappnad, tokkär eller superirriterad. Men det är sällan som jag är harmonisk. Det måste vara den svåraste känslan.
Leave a Reply