Jag bor här nu.

Okej, nu strukturerar vi upp tankarna lite.

Positivt med Bologna:
+ Att kompisarna har tid att umgås med en varje dag. De är fruktansvärt fina och så olika mina svenska vänner. Särskilt Julia, Reena och Felicity.
+ Jag har precis träffat en kille som är så bra att klockorna stannar. Att åka hem utan att lära känna honom är så sorgligt att jag inte orkar tänka på det.
+ Jag har sluppit min söndagsdepression helt och bara varit ledsen för verkliga, reella saker. Och jag kan räkna mina gråtningar på ena handen.
+ Jag trivs med mitt liv, gör vad jag vill och var enda dag säger jag till Julia ”I can’t believe we’re living these lives. Are we not the luckiest girls alive?” Jag tänker på det hela tiden, hur bra jag har det.
+ Värmen och solen är helt underbar. Vädret är något man njuter av istället för att gå och oroa sig över. Här ALLTID så fint väder.
+ Staden. En underbar blandning mellan småstad och storstad. Allt finns nära. Här finns affärer, barer och klubbar men ändå helt fantastiska små torg, vackra byggnader, gröna parker och massvis av ställen att besöka.

Positivt med Höör:
+ Min familj och mina allra bästa kompisar bor där. Det ska bli så himla kul att träffa dem.
+ Pappas mat, att bli ompysslad och slippa göra allt helt själv.
+ Familjemys.
+ Man kan dricka direkt ur kranen
+ Vårt fina, fina hus.
+ Den rena luften.

Bedrövligt. Klart jag längtar efter min familj. Och mina kompisar. Men ärligt talat, de kommer ha tid att ses en gång i veckan, om ens det. Och allt är så joxigt med bil, buss och tåg.

Fast jag bor på mitt  i ingenstans ute på landet så vet jag att jag kommer känna mig fångad. Instängd. Man blir seg av att bo i Höör. Och jag vill absolut inte bli seg. Jag vill inte bli deprimerad. Jag vill inte tänka på alla måsten. Jag vill inte tänka på framtiden, jobb, utbildning, krav. Jag vägrar få fler stressrelaterade magsår.

Här är människor generösa med sin glädje. Jag vill inte tillbaka till ett samhälle fullt med ignoranta människor. Där endast normen är accepterad och där allt som faller utanför ramen för det som är normalt möts med oförståelse och dålig attityd. Där människor bara jobbar för att tjäna pengar och inte för att dem känner passion för sina arbeten. Jag vill inte mötas av människor som granskar mig och kräver att få veta vad jag gör med mitt liv.

Jag vill fortsätta bli kallad för snygging fem gånger om dagen av fem olika människor. Jag vill möta snälla tanter som frågar om de får slå sig ner vid ens bord för att invänta en väninna. Jag vill heja på de gamla gubbarna som har grönsaksstånd på min gata och alltid ler när de får syn på mig. Jag vill träffa människor från världens alla hörn även om några av dem är totalt hjärndöda. Jag vill vara uppe på natten och umgås med folk som gör mig glad. Jag vill få alla mina förutfattade meningar totalt överkörda och lära mig att inte döma folk efter hur de ser ut eller varifrån de kommer.

Jag vill inte tillbaka till skit sverige. Inte nu.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)