Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Kvällen börjar hos Charlotte med öl, vin och drinkar. Tjejsnack och massvis med skvaller mellan mig, Julia, Hannah, Olivia, Charlotte, Sofie och Eva. Sedan går vi ut, ner mot stan. Vi lämnar av little J och därefter Olivia på vägen och fortsätter mot en regnig utomhusfest på via Zamboni. Mitt på gatan står vi med varsin öl, dansar och ler från öra till öra. Vi skriker att ”detta hade minsann aldrig kunnat hända i Sverige” och skuttar fram på gatan för att gira mellan olika pojkar. Jag hör mig själv skrika att ”detta är det roligaste jag någonsin gjort”, med Hanna i blickfånget, en pojke i handen och håret klistrat mot huvudet. S tar mig åt sidan för att försäkra mig om att hans vecka varit hur tråkig som helst. Och inte tar det mer än fem minuter innan han blir fysisk. Efter tio minuter ger jag jag efter. För efter varje gång han visar intresse börjar jag tvivla på honom och på vad han vill. Kanske finns det något där? Jag kan inte hjälpa det. Fast det gått tre veckor sedan sist.

Efter ännu mer dansande i regnet går vi till Lord lister, torkar håret under hand-torken och pratar med främlingar. Tänker att ”När dansade jag senast mitt på gatan med tusen främlingar, mitt i regent?!” Men mitt i allt vänder sig en kompis mot mig och jag vet att det som komma skall inte är positivt. Jag sväljer hårt och lyssnar.

Hårda ord. Hans ord. Hans hårda ord.

JAG VILL INTE HA HENNE

Déjà vu och jag vill bara slå huvudet i väggen. Döden känns välkommen, alltså hans död.

Jag sväljer tårarna, tar min tröja och lämnar lokalen. Mitt huvud kokar och det snurrar i min skalle, jag återvänder för att ge honom en örfil. Örfilen blir till en klapp mot hans huvud, men ändå. Jag hade aldrig kunnat se mig själv i ögonen om jag inte gjort det.

Nu ska jag gråta ögonen ur mig. För jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)