Fjanterier

Sitter och mumsar chokladkakor medan jag går igenom dagens blogginlägg på de 30-tal bloggar jag läser. Nu har jag kommit till skelett-bloggarna.

Egentligen vill jag inte ge mig in i den här debatten för jag vill inte få ovänner som jag aldrig träffat i verkliga livet (känns aningen onödigt) men eftersom jag har färre än tio läsar (varav ingen driver en skelett-blogg) struntar jag i det.

Just nu håller sveriges unga bloggelit på med att jämföra hur mycket de väger. Självklart är allt över 48 kilo verervärdigt. Skämt? Nej, seriöst. De väger så lite som 44-47 kilo och är långa som kyrktorn, i varje fall för mig som knappt når upp till översta hyllan på Ica. Hur gör dem? Jag som inte ens kan gå förbi en öppen chips-påse utan att ta en näve.

De svälter sig och hoppar på olika dieter. Den äckligaste verkar vara barnmatsdieten. Hur kan man över huvud taget välja mat på burk framför en rejäl köttbit med fettig bearnaise-sås, gräddig lövbiffspasta eller kladdig potatissallad. Den enda burkmat jag gillar är de där slajmiga konserverade persikohalvorna. Mums! Fast de kanske inte räknas som burkmat eftersom de ligger i en aluminiumburk. Kanske måste burken vara av glas?

Jag som tycker att jag har börjat äta relativt nyttigt (maten är helbra, det är bara mellanmålen som sänker snittet) i och med mitt och Hannahs veckohandlande och middagslagande.

Som tur är har jag aldrig kunnat avstå från livets goda, förutom när jag gav mig själv godisförbud i ett år för att tjäna 1000 kr av mamma och pappa. Självklart fuskade jag lite då och då när det gavs tilfälle. Inte för att jag förlorade några kilon på det, jag käkade riskakor som aldrig förr! Lördags-riskakorna var heliga. Annars är jag grymt dålig på att svälta mig. Jag har varken viljan eller tålamodet. Och så är ju kladdkaka, våfflor och semlor så gott…

Nej, nu är det kokta fläsket stekt. Nu får någon vuxen ta och spärra bantnings-bloggarna. Det kan inte vara bra för barns självkänsla att se videoklipp på utmärglade flickor som ställer sig på en vågar som visar ynka 44.5 och sedan se sagda flickor rikta blicken mot kameran och säga ”åh, vilken tur, under 48! Då kan jag äta en halv grapefrukt ikväll!”

Tur för mig att jag inser att jag är ett mission imposible ur  självsvältningssynpunkt för nu ska jag fortsätta äta mina chocolate chip cookies!

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)