En dag kändes varje dag så lång, nu flyr tiden med språng
Kärat ner mig i No doubt. Det är antagligen någon knasig verklighetsflykt. Tillbaka till barndomens förlovade land. (Eller är det förlorade land?) Ähh, jag har iaf lyssnat på Underneat it All och Dont Speak hela kvällen. Mindes inte videon till den första låten och blev ganska besviken när jag såg den nu. Riktigt tönttråkig ju! Då är Dont Speak videon så himla mkt bättre! Men antar att jag redan bloggat om den sådär tre miljoner gånger..
You and me, we used to be together. Every day together, allways.
En gång i tiden trodde jag stenhårt på detet, jaget och överjaget. Ungefär tills jag började läsa psykologi och insåg att det bara var en massa hokuspokus. Nog är jag lite mer kompilcerad än så. Ändå hade jag gärna gått till en psykolog eller terapeut. Jag förstår mig verkligen inte på mig själv och önskar ofta att jag kunde förändra mina destruktiva beteenden. Men är fortf väldigt skeptisk.. Tror att längtan efter att gå till en psykolog bottnar sig i mitt stora bekräftelsebehov. Jag vill vell helt enkelt bli sedd och hoppas nog i hemlighet att hon ska bli orolig för mig och tycka att mitt liv är väldigt interessant. För seriöst, när tvpsykologerna blir oroliga för tonåringar som dricker några öl på helgen, umgås i fel kretsar och har ett ohälsosamt förhållande till sex (har haft sex mer än en gång), blir jag alltid lika irriterad. De låter ju bara som helt normala tonåringar! Ta hand om mej istället. Hjälp mig förstå varför jag alltid blir förälskad i svin och varför jag slutar gilla personer såfort de visar att de tycker om mig.
Jaja, jag fick mina stövlar tillslut! De invigs imorn men pumpa och ståt!
Vi avslutar dagen med ett Disneycitat, som även det ligger uppe på bloggen. Men om kärlek kan man inte skriva för mycket, för;
Allt som finns,
är det som känns,
Kärlek utan gräns
Leave a Reply