Bologna, igen!

Äntligen i Bologna! Just nu sitter jag i Julias rum på via Santa Stefano. Otroligt mysigt och det känns inte som om jag varit hemifrån alls. Blev bjuden på äppelpaj och tårta när jag kom! Jag orkar inte dra resväskan genom halva staden så det blir att sova här inatt. Men först ska jag och Julia laga mat och därefter blir det utgång med Julia, Anastasia och Felicity! Måste även erkänna att jag har varit en vända på stan, eller snarare en vända i mina favorit-sminkaffärer. En mascara och en kabuki-borste blev resultatet av det.

Och här är så varmt! Minst 11 grader, så inte hade jag behövt släpa med mig vinterkappan. I och för sig, blåser gör det säkert någon dag och kallare lär det vell bli på kvällarna. Men känns som om jag behöver ett par nya ballerinaskor. Och som av en händelse gick jag förbi stans bästa skoaffär och de hade 50 % rea på ”mina” ballerinor som jag velat ha enda sen oktober! Nu kostar de 99 €. Jag får helt enkelt skynda mig på med jobbletandet!

xx

Att göra idag:

1. vakna tidigt!
2. baka hjärtformade kakor till alla ♥ns dag
3. se på stylisterna
4. plocka undan på/städa rummet
5. lägga ner all packning
6. träffa flickorna!
7. packa
8. se på familjen annorlunda

-allt samtidigt som jag kommer få tusen förmaningar och råd gällande B av mor och far.

En alldeles vanlig idé

Min favoritbloggerska, den geniala Blondinbella, har alltid tusen affärsidéer i huvudet. Jag har bara vanliga idéer. Eller någonting ditåt i alla fall. För alldeles vanliga är de inte, de är faktiskt rätt konstiga. Och inte på ett hurtigt, kreativt och affärsmässigt sätt. De är helt enkelt värdelösa idéer om saker jag fascineras av. Som glassmaker, alternativa slut på böcker/filmer/förälskelser, sätt att gifta sig med en prins eller bara roliga saker att göra.

När jag blir stor vill jag tjäna pengar på att hålla på med olika projekt som har som primärt mål att roa mig själv. Igår kom jag på ett projekt, en lysande idé! Jag ska bevisa det omöjliga, precis som när Galileo Galilei bevisade att jorden var rund. (Jag vet i och för sig inte om han bevisade det eller bara insåg det.)

Själv tänkte jag bevisa att kändisar är vanliga människor. De finns folk (jag) som fortfarande, år 2011, har svårt att acceptera detta enkla påstående och gärna höjer kändisar till skyarna. Nu talar jag inte om b-kändisar som deltagit dokusåpor utan om  den ouppnåeliga, beundrade mediaeliten. Som Prinsessan Madeleine, Filip och Fredrik, Ebba von Sydow, Sverrir Gudnasson,  Mikael Persbrandt, Cimon Lundberg (undantag), Blondinbella, Håkan Hellström, Tuva Novotny, Magnus Betner, Björn Ranelid, Underbaraclara m.f.

Nu tänker ni ”detta var (första och) sista gången jag läser hennes blogg, hon är ju så förutsebar och transparent att det är synd om henne.”
Ni har rätt. Jag är transparent. Men dessa är några av de svenska kändisar jag håller mig á jour med, och gillar! Med undantag från Madde, jag är halvt såld, halvt tveksam.

Nåja, min idé. Som sagt tänker jag bevisa att kändisar är helt vanligt folk, som du och jag. Detta genom att låta de svara på helt värdelösa frågor som över huvud taget inte kan kopplas till deras kändisskap. Sedan tänker jag låta mina vänner svara på samma frågor, jämföra svaren och se vem som egentligen är häftigast. Och inte snuskiga, elaka eller förnedrande frågor. Bara helt vanliga ”Hur står böckerna i din bokhylla; färgkoordinerat, i bokstavsordning eller huller om buller? Varför står de som de står?”, ”Fredagsmyser du? Isf, vad äter du, vad gör du, vem är du med?”, ”Om du måste välja vilka som är bäst mellan Astrid Lindgrens och Disneys filmer, vilka väljer du och varför?” osv…

Jag tänkte låta varje kändis få en egen kategori. Än så länge har jag kommit på kategorierna; mat & dryck, film, min skolgång, kärlek, droger och alkohol, dokusåpor, musik, litteratur, resor, utseende. Jag skickar helt enkelt bara ett mail fyllt med barnsliga undringar blandat med mer seriösa men samtidigt fantasifulla frågor. Sedan skriver jag SNÄLLA SVARA ungefär sjuttiotusen gånger och hoppas på det bästa. Det blir nog lättare att övertala mina kompisar att ställa upp på detta. Och blir det inte så har jag rätt mycket att säga till om i samtliga kategorier. Till slut har jag en diger samling imformation om förhoppningsvis fortfarande aktuella kändisar respektive mina kompisar. Allt samlat i finfina artiklar. Att publicera på min blogg eller i någon tidning. Ja, jag tänker minst mittuppslaget i Veckorevyn!

Drömma ska man ♣

Lilla rummet

Lilla väggen i lilla rummet, i början av tapetseringen. Teckningar, foton, kalender, låttexter, modeannonser, brev & meddelanden och drink attribut fanns representerade här efter några veckor.

En miljon minnen♦

Män

På tisdag åker jag tillbaka till Bologna, på vinst och förlust. Det är lite läskigt men väldigt spännande. Tänker mest på att hitta en perfekt kille, vet inte varför jag tror att det är en bra plats att leta på. Särskilt inte när man tänker på hur omogna och desperata jag tyckte de flesta italienare var. Men jag behöver lite kärlek just nu. Var jag ska bo är inte bestämt än men jag har världens sötaste kompisar som alla intygar att jag mer än gärna får sova i deras rum. Det tycker jag är otroligt snällt med tanke på att alla bor minimalt och dessutom betalar hutlösa månadshyror. Längtar särskilt efter att träffa Julia. Och såklart Flick, Mark och Anastasia.

Förra gången jag var i Italien dekorerade jag mitt rum med egna teckningar och låttexter. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” hade en självklar plats på väggen.

Den lilla teckningsföljden under har inget med låten att göra, jag var nog bara lite irriterad på livet. Och ja, det ska stå fem. Det är bara jag som tycker fel är ett tusen gånger bättre ord att klämma in där.
Undra vad jag ska ha på väggen denna gången?

Av en tillfällighet hamnade jag precis framför detta. Mycket logiskt efter som jag nyss kollat på andra Ett herrans liv med Filip och Fredrik-klipp. Även Patrik Sjöberg är en av mig mycket omtyckt person. Uppenbarligen attraheras jag av självgoda, missbrukande, högpresterande män som har förmågan att helt överta en intervju, samt utan att skämmas det minsta väljer att inte svara på frågor som stör dem. Men det mest framstående karaktärsdraget mina drömmän delar är deras hundraprocentiga manlighet. Då gör det inte så mycket att de har hår ner till axlarna, även om det så klart är irriterande.

1.48 minuter in i klippet -lyssna,

missa inte heller 8.50, ja ni fattar.

Lit de parade

Det enda jag gör är att tjata, tjata, tjata om denne man. Men så är han också höjd till perfektion. Här är han dock i sällskap av två andra excellenta herrar vilka hyllar honom med en omskriven lit de parade. Jag är förtjust i alla dessa män och hade gärna spenderat lite tid i sällskap men jag får nöja mig med att sitta framför datorn med klotrunda ögon och spela youtube-klipp på repeat.

6.10 sekunder in i klippet, lyssna

Kalas!

Idag ska jag på kalas hemma hos Anja. Eller kalas och kalas, tillställningen är döpt till ”den sista måltiden” eftersom Anja åker till Frankrike och är borta i en massa månader.

Jag funderar själv på att anordna en fest. Eller rättare sagt en parmiddag. Jo, jag vet, jag hatar parmiddagar. Och jag har ingen pojkvän. Men det hade varit så kul att göra bordsplaceringen. I stället för att skriva de riktiga namnen skulle jag skriva namn på berömda kärlekspar. Dessa är paren jag har i åtanke:

1. Elizabeth och Mr Darcy (Pride and Prejudice)
2. Romeo och Julia (Romeo och Julia)
3. Jake och Lady Ashley (The sun also rises)
4. Napoleon och Josephine (Kungapar)
5. Barbie och Ken (Leksaker)
6. Marilyn Monroe och J.F Kennedy (Modell, skådespelerska, sångerska och politiker)
7. Markus Antonius och Kleopatra (Världshärskare)
8. Scarlett O’Hara och Rhett Butler (Gone with the wind)
9. Eva och Adam (Eva & Adam)
10. Carrie och Mr Big (Sex and the city)
11. Marie Antoinette och Axel von Fersen (Drottning och greve)
12. Robin Hood och Marion (Robin Hood)
13. Pelle Svanslös och Maja Gräddnos (Pelle Svanslös)
14. Sailor Moon och den Maskerade Rosen (Sailor Moon)
15. John Lennon och Joko Ono (Musiker)
16. Ross och Rachel (Friends)
17. Bec och Edge (Blue Water high)
18. Aladdin och Jasmine (Aladdin)

Och hinner någon man känner komma ut ur garderoben tänkte jag mig:

1. Thelma och Louise (Thelma and Louise)
2. Batman och Robin (Batman)

Allt som allt blir det 20 par. Herregud, när mitt kompisgäng består av 20 par, då är jag allt bra vuxen. Jag kanske skulle ordna en singelfest istället. Med Bridget Jones, the ultimate singelton, som frontfigur.
Fast egeltligen gör det inte någonting att jag har så många par, hälften av dem kommer i alla fall att stå på min egen lapp för att jag har så svårt för att välja och verkligen vill vara allihop.

Nu ska jag duscha, ciao♥

And you are…?

Enligt min blogg har jag varit intresserad av en kille som heter Jesper. Insane! Jag kan bara komma på två killar med det namnet och jag kan inte minnas att jag någonsin varit intresserade av dem. Än mindre förra året?! Men bloggen ljuger inte så Jesper, I like you. Tydligen.

Det börjar gå utför

För två veckor sedan tyckte jag inte alls att långhåriga män var attraktiva, det gör jag fortfarande inte generellt! Men förutom Emanuel i PH så hittade jag den här bilden på söta Vincent Kartheiser. Kolla ögonen! Det gör lixom ingenting att håret ser för jävligt ut då.

Filmvetenskapliga institutionen rappoterar

Idag har jag lekt bio. Vilket betyder att jag har ätit godis och sett på film. Kvaliteten har det varit si och så med men man kan inte klaga på kvantiteten. Hela sex filmer har jag hunnit med.

Jag gick ut med lättviktaren Romy and Michele’s high school reunion. En film med Lisa Kudrow, Phoebe i Friends. Mer finns egentligen inte att säga om den filmen. Om jag tycker de var töntig, vad ska då inte alla andra tycka?

Nästa film jag såg var Strike! aka All I wanna do. En HELT FANTASTISK film. Jag började nästan gråta. Kirsten Dunst hade en av huvudrollerna. Tycker om henne hemskt mycket, hon är så mystisk med sitt alvlika utseende, sin bleka smala kropp och sitt vitblonda hår. Filmen utspelade sig på ett brittiskt flickintenat någon gång på 50-60talet. Även Vincent Kartheiser, Pete Campbell i Mad men, hade en ganska stor roll. Honom tycker jag också hemskt mycket om.

Den tredje filmen jag såg var Now and Then. Ganska bra. Det var en sådan film där man får följa karaktärernas barndom men även deras vuxna liv. Barndomsscenerna vann med hästlängder. Ibland var de riktigt riktigt fint och sorgligt. Fyra flickor som alla kommer från trasiga familjer målar garageportar medan de dansar och lyssnar på Sugar, sugar. De dricker Coca Cola ur glasflaskor, möter en vietnamkrigare, blir kyssta av granpojken, cyklar i typiska amerikanska förorter och försöker hitta sig själva. Allt i en trevlig 60-talsmiljö.

Nästa film i ordningen var The House Bunny. En tjej blir för gammal för Playboy mansion och hjälper därför flickorna på ett sorority house att bli slampiga så killarna vill ha dem. Inte den bästa film jag sett om man säger så (Men den slår ju Paris Hilton’s The hottie and the nottie.) Det enda intressanta med filmen var att Anna Faris, Erika (tjejen som födde Monica och Chandler’s barn) i Friends, spelade huvudrollen.

Kvällens roligaste film var helt klart Oss torpeder emellan. Och visst var det en föredetta Friends-stjärna som hade huvudrollen. Nämligen Matthew Perry aka Chandler. Filmen var svinrolig men jag tvivlar på att den hade varit lika bra om man bytt ut skådespelarna. Filmen handlade om torpeder som försökte blåsa varandra och mitt i det hamnar en skräckslagen tandläkare. Otippat att jag skulle gilla den.

Sist ut, än så länge, är Clueless. En klassiker! Att den är rena ripoffen på Jane Austen’s Emma gör inte det minsta. Att den är det är det tyvärr inte många som förstår. Antingen har de inte sett filmen eller så har de inte läst boken. Vilket som är värst att man missat? Det är som att välja mellan pest eller kolera. (okej, Emma, men ändå) Alicia Silverstone är så skön. Så genomgullig, bratig och ytlig. Och hennes röst, exakt den rösten vill jag ha!