Farbror Melker

Ibland får jag för mig att skriva ner allt som händer mig. Jag får för mig att mitt liv skulle te sig alldeles ypperligt i bokform. Men så fort jag börjar skriva inser jag att mitt problem.

En spännande början? Absolut!
En konflikt att låta huvuddelen av boken  kretsa kring? Jodå.
En upplösning? Tyvärr inte.

Fan, jag är så jävla dålig på avslut. Livet går ju ständigt vidare. Hur gör man för att pressa in en del av det i bok? Hur vet man var man ska lägga ner när det verkar som om livet bara fortsätter?

Ett annat problem är att jag vill förlägga handlingen 60-70 år tillbaka i tiden. Gå på flickläroverk i Göteborg, bära muslinklänningar och alltid ha hatt, busringa från allmänna telefonautomater, gå på konditori och äta bakelser på lördagar, köpa för fem öre smågodis, cykla till dansbanan om kvällarna och röka smala cigaretter. Men då handlar ju boken inte om mig längre, snarare om min mormor. Och det går inte an.

Handlingen ska baseras på mitt liv och är inte så viktig. Det viktigaste kan omöjligt vara vad som händer. Det viktigaste är känslan. Man ska få känslan av att vara. Lite ”denna dagen ett liv”.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)