Don´t know when I´ll be back again

augusti 4th, 2010

Inatt drömde jag att F och jag hade gjort en film där han hade huvudrollen och jag spelade drottning. Drömde inte om själva filminspelningen utan att mina vänner och jag gick runt i en butik och fick syn på filmen. På baksidan var en bild på mig där det stod något om att rollen som drottning spelades av mig, den kända bloggaren.
Alla var imponerade och tyckte att F var hur cool som helst. Sen minns jag att jag satt i en stol med en tjej i knäet och snackade med tre söta killar som jag kände, dock glömt vilka nu. Så det var ganska jobbigt att ha en tjej i knäet som försökte stjäla uppmärksamheten. Men sen satte jag mig i knäet på en av killarna. Och han frågade vad jag tyckte om honom. Men han måste formulerat det konstigt för jag minns att jag svarade att jag önskade honom en god jul.
Jag skulle verkligen vilja kunna tyda denna drömmen, för när jag vaknade kändes det som att den hade en mening.
Det var i varje fall en av de bästa drömmar jag haft på länge!
Men som med alla drömmar, man måste vara där för att kunna uppskatta dem.

Snart åker jag till Italien och då ska jag gå runt och sjunga Leaving on a jet plan. Mamma kommer nog bli lite ledsen och Martin kommer bli helt galen, han hatar när jag sjunger.

Jag vet att låten inte handlar om någon som ska ut i krig. Men eftersom jag brukar romantisera händelser så tänker jag alltid att den gör det. Det är i mitten av 60-talets USA med allt vad det innebär. En ung amerikansk soldat ska lämna sin gravida fästmö för att åka och göra sin plikt i Vietnam. En ung pojke som bara är 20 år, går på college och har en pappa som själv är överste och en sån där hispig mamma som gråter när hennes ende son åker. Han har framtiden för sina fötter och alla chanser att lyckas i livet, men han blir dödligt sårad. Hans fästmö uppfostrar ensam pojken hon fick några månader efter att han åkt, och berättar varje kväll om vilken hjälte hans far var. Killens pappa tar livet av sig eftersom hans fru bryter ihop och anklagar honom för att ha dödat deras son genom att låta honom åka. Är inte det en film? Inte för att jag ser krigsfilmer men jag tycker det låter bekant.
Tänker lite på JJ Pryor i Amercan Dreams.

American Dreams är faktiskt en av världens bästa serier. Den och Upp till kamp.

Natti♣


Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply

Name (måste anges)

Email (måste anges)

Webbplats

Speak your mind