När jag tänker på stjärnor.

Jag tänker lite på stjärnor. Gläds åt att jag köpte ljusslingan med stjärnor trots att jag egentligen är emot ljusslingor och sörjer över att mitt guldhalsband med två stjärnor gått sönder. Oersättligt då jag köpte det i London. Kommer på att jag ska döpa min dotter till Stella, stjärna på italienska. Vackert och internationellt.

Lämnar stjärnorna och funderar på att ringa upp en vän men klockan är snart tolv och vi är inte längre tonåringar. Jag är naturligtvis vaken klockan tolv på natten men mina vänner tycks värdesätta morgnarna mer än nätterna. Klokt eftersom de förväntas stiga upp tidigt. Själv hatar jag morgnar. Jag hatar att tvinga mig upp när jag är som sömnigast. Än värre är det när man struntar i att gå upp och vaknar upp med vetskapen om att man slösat bort hela förmiddagen. När jag vaknar är jag helt tom, bara ett skal. Jag kan inte bli upprörd på morgonen. Jag varnar heller aldrig på särskilt bra humör. Tycker inte om människor, särskilt inte om de pratar med mig. Värst är det när de vill fortsätta de diskussioner jag påbörjat föregående natt. Sådana diskussioner lämpar sig enbart för de sentimentala småtimmarna. Eller nej, än värre är sex på morgonen. Kan tyckas märkligt då jag oftast ligger extremt nära den jag sover ihop med, helst med ett ben och en arm runt personen. Men låt er icke luras, det är bara för att söka värme och trygghet. Så har jag legat bredvid mamma så länge jag kan minnas.

Jaja, jag funderade som sagt på att ringa en vän. Ibland hatar jag att dem inte är vakna på natten. Men jag hatar det inte hälften så mycket som dem gör när jag ringer och väcker dem mitt i natten för att berätta en liten anekdot. Likt pojken som skrek ”vargen är här” har jag missbrukat mina chanser att bli tagen på allvar om natten. De enda jag skulle kunna ringa nattetid är mamma och pappa. Vilket jag så klart hade gjort om något allvarligt hänt. Om jag blivit utsatt för ett brott eller dylikt. Men jag kan ju inte ringa dem klockan tre och för att snyftande gnälla över att jag läst en artikel i Veckorevyn som gjort mig upprörd eller att någon jag gillar ändrat status på Facebook till ”i ett förhållande”. Hade mina vänner varit här hade de himlat på ögonbrynen och bett mig att låta även dem slippa de tramsigheterna.

Så antingen skaffar man sig nya föräldrar eller nya vänner.

Nya föräldrar vill jag inte ha eftersom jag har de bästa i hela världen. Det fick jag bevis på när jag kom hem från Bologna och möttes av en pappa som spelat in mina favoritprogram och köpt hem julmust och en mamma som sparat ToysRus leksakskatalog och städat mitt rum.

Vänner har jag skaffat nya otaliga gånger men efter 17-årsåldern verkar det inte som om man får ringa varandra när som helst på dygnet längre. Hur bra vännerna än är för övrigt. Kan verkligen sakna att bli uppringd klockan tolv en torsdagskväll av en kompis som vill diskutera dagens avsnitt av Paradise Hotell eller några uttråkade killar på handbollsläger.

Tänkte egentligen skriva om något annat. Så här blir det alltid för mig.

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)